Samiska

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Samiska språket talas av totalt ca 30 000 personer i de nordligaste delarna av Norge, Sverige, Finland och en liten del av Kolahalvön i Ryssland. I Sverige har det ställning som ett officiellt minoritetsspråk. De som talar språket är ättlingar till de renskötande nomader, som förr kallades lappar.

Samiskans traditionella dialekter betecknas ibland som separata språk eftersom de skiljer sig så mycket från varandra. I början av 1900-talet såg dialektuppdelningen ut så här:

  • Rysksamiskan område är på Kolahalvön i Ryssland.
  • Finsksamiska eller Enaresamiskans område finns i norra Finland.
  • Norsksamiskan finns i Utsjoki, Finland, i Tromsö och Finnmarken i Norge, i Tornetrakten i Sverige.
  • Lulesamiskan finns i Gällivare och Jokkmokk, Hammerö och Folden i Norge.
  • Umesamiskan finns i södra Arvidsjaur, södra Arjeplog och Sorsele.
  • Sydsamiskan finns i Tärna, Vilhelmina, västra Jämtland, Idre och på norska sidan om dess gräns.

Nya definitioner har senare gjorts. Omkring år 1500 f.Kr. talades en tidig finsk-ugrisk dialekt, som senare delades upp i samiska, finska och estniska. De som talade språket bodde vid södra Östersjöområdet. En del av dessa invånare drog sig norrut och utvecklade samiskan. De som stannade kvar utvecklade senare de finska och estniska språken. Samernas livsstil och språk skiljer sig mycket från de estniska och finska, den har också påverkats av fornnordiska. Samiska dialekter började utvecklades från ca 800-talet.

Den första skriften på samiska utkom år 1619 och var utgiven av den svenske prästen Nicolaus Andreas. Samiska är ett finsk-ugriskt språk och tillhör den uraliska språkstammen.