Republikanska fascistpartiet
Partito Fascista Repubblicano (sv. Republikanska fascistpartiet), partibildning i Italien, organiserat av Benito Mussolini 1943 från det samma år upplösta Nationella fascistpartiet, som i förbund med kung Viktor Emanuel III avsatt honom och i praktiken sig själva genom en statskupp. Partisekreterare var Alessandro Pavolini.
Utöver de ursprungliga fascistiska idealen anammades antisemitiska och republikanska ideal, huvudsakligen under påverkan av den tyska ockupationsmakten. Även demokratiska institutioner och ett proportionellt valsystem utlovades. I samband med Mussolinis död i april 1945 upplöstes rörelsen och av en snart tillsatt antifascistisk regering förbjöds fascisterna helt att utöva politisk verksamhet, vilket emellertid inte hindrade gamla och nya anhängare från att omorganisera sig i Movimento Sociale Italiano, Italienska sociala rörelsen, redan 1946, och som 1972 blev fjärde största parti i den italienska deputeradekammaren.
PFR och Salórepubliken ses av vissa nyfascister som idealet för hur den riktiga fascismen borde sett ut från början och av andra fascister ses den som en falsk tyskstyrd regim som hade rötter i NS istället för Mussolinis klassiska fascism. Nämnvärt är att Salorepubliken tenderar väcka samma motstånd som mot nationalsocialismen inom Tyskland, medan den ursprungliga fascismen (1919-43) och Mussolinis tid vid makten inte ses som mer kontroversiellt än exempelvis Stormaktstiden i svensk historia. Mussolini avnjöt tidvis starkt folkligt stöd, något som definitivt inte gällde för den betydligt mer brutala Salóregimen där antisemitismen var större, något som vissa nyfascister menar har förstört eftervärldens bild av den egentliga fascismen och dess ideal.
Se även
|
i ämnesportalen om Fascism |
