Peak oil

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Peak oil är den punkt i tiden då det maximala taket i världens petroleumutvinning har nåtts, efter denna punkt kommer jordens globala produktion av olja att sakta minska. Konceptet är baserat på den observerade produktionen från individuella fält av oljekällor, och den kombinerade produktionstakten från oljefälten. Den samlande produktionen av olja från fälten mätt över tiden stiger ofta exponentiellt ända tills man når sin topp när cirka hälften av innehållet i källorna tömts, sedan planar kurvan ut för att falla – ibland mycket hastigt – tills fälten är tömda. Detta koncept är taget från Hubbert kurvan och har visat sig användbart på summan av ett lands inhemska produktionstakt, och är lika användbart på den globala produktionstakten av petroleumprodukter. Peak oil misstas ibland för oljetömning; peak oil är när den globala produktionen når sitt tak, sitt maximum, medans oljetömning avser perioden efter då reserver och tillgång minskar.

M. King Hubbert skapade och använde modellerna bakom peak oil, 1956, för att helt korrekt förutspå att amerikas oljeproduktion skulle nå sin topp mellan åren 1965 och 1970.[1] Hans logistiska modell, som nu kallas Hubberts peakteori och dess varianter har förutspått med godkänd precision minskningen från oljekällor, fält, regioner och länder och den har även visat sig användbar för andra ändliga naturresurser. Enligt Hubberts modell, kommer produktionstakten av en begränsad naturresurs att följa en symmetrisk klockformad kurva baserad på begränsningarna i utvinningen och efterfrågan.

Optimistiska beräkningar av peak produktionen spår att den globala nedgången kommer att börja 2020 eller senare, och förutsätter att massiva investeringar i alternativa energikällor innan krisen, utan att detta kommer att kräva större ändringar av de stora oljekrävande nationerna. Dessa modeller visar att priset på olja först kommer att öka för att sedan minska då andra alternativa energikällor tas i bruk. Pessimistiska beräkningar av den framtida oljeproduktionen arbetar efter tesen att toppen av produktionen redan inträffat,[2] eller att vi är mycket nära toppen inom en snar framtid. Förebyggande åtgärder för att möta hotet är inte längre möjligt, och en global ekonomisk nedgång sker snart. Vilket i sin tur kan ge upphov till störningar i den globala ekonomin vilket i sin tur kan få den industriella civilisationen att kollapsa, vilket kan leda till befolkningsminskningar i många länder. Under de två första kvartalen 2008, såg man tecken på att den globala ekonomiska recessionen förvärrades av det höga oljepriset.[3]

I den nyligen publicerade JOE (Joint Operating Environment) rapporten kan år 2012 produktionsöverskottet av olja helt försvinna för att ersättas av ett underskott på 10 miljoner fat per dag 2015. [4]

Mänsklighetens beroende av olja

Graf över de fem största oljekonsumenterna

Olja och därigenom tillgången på en billig och kraftfull energikälla har varit centralt för framväxten av det västerländska samhället och industrivärlden. Tillgången på olja har varit helt central för uppbyggandet av de stora ekonomierna och globaliserade transporter.

Olja utvanns kommersiellt i Kina, Ryssland och flertalet andra platser innan år 1859 men det var först i och med upptäckten av Oil Creek år 1859 i Pennsylvania som den moderna oljeeran startade. Detta på grund av införandet av en ny raffineringsmetod som gjorde det möjligt att utvinna fotogen, som kunde användas för belysning, från råolja. Från denna period till slutet av 1890-talet användes råolja flitigt för att producera fotogen och handlades internationellt. Under 1900-talet trängde olja ut kol som den dominerande energikällan. Denna förändring blev så signifikant att säkerhetspolitiken började handla om att se till att man hade säkert tillgång på olja. Stora delar av andra världskriget kom att handla om att säkra oljetillgångar för att hålla sina krigsmaskiner rullande. Under efterkrigstiden steg energibehovet dramatiskt, speciellt när det gällde användandet av olja.[5]

Hela världens totala energiförbrukning ökade mer än tre gånger mellan 1949 och 1972. Under samma period ökade oljeförbrukningen med en faktor fem. Det som skiljer oljekonsumtionen från 1970-talet till idag är ökningen i Asien. År 1980 konsumerade Kina 1,7 miljoner fat per dag, 2006 cirka 7,5 miljoner. Indien ökade sin konsumtion från 600,000 fat per dag till 2,6 miljoner. USA konsumerade 2006, 24% av all olja som pumpas upp.[6] Totalt under perioden 2006-2008 producerades cirka 85 miljoner fat per dag.[7] Vilket gör världens årsförbrukning till cirka 31 miljarder fat.

Transporter

Cirka 95% av alla transporter till land, havs och i luften är beroende av olja.[8] I USA transporteras den genomsnittliga maten nästan 100 mil innan den når din tallrik. I Canada transporteras maten nästan 300 mil innan den konsumeras. Om transportkostnaderna skenar blir utlokalisering av produktion till låglöneländer inte längre lönsam. I stället kommer en mer lokal produktion att uppmuntras.

Livsmedelsförsörjningen

De system som producerar världens livsmedelsförsörjning är starkt beroende av fossila bränslen. Stora mängder olja och gas som används som råmaterial och energi vid tillverkning av gödningsmedel och bekämpningsmedel, och som billig och lättillgänglig energi i alla stadier i livsmedelsproduktionen: från plantering, bevattning, utfodring och skörd, genom bearbetning, distribution och förpackning. Dessutom är fossila bränslen är nödvändigt för byggande och reparation av utrustning och infrastruktur som behövs för att underhålla denna bransch, bland annat lantbruksmaskiner, förädling, lagring, fartyg, lastbilar och vägar. Den industriella livsmedelsförsörjning är en av de största konsumenterna av fossila bränslen och en av de största producenterna av växthusgaser.[9]

Tecken på att peak oil börjar inträffa

Norska oljeproduktionen

Oljeproduktionen i Norge Bild: Norwegian Petroleum Directorate

Den norska oljeproduktionen började 1971, totalt har Norge cirka 51 aktiva oljefält på den Norska kontinentalsockeln, med fältet Ekofisk som det största. Man har sedan dess pumpat upp cirka 20 miljarder fat olja.[10] Under en lång tid var Norge världens tredje största oljeexportör. Produktionen nådde sin topp 2001 med en produktion på 3,3 miljoner fat per dag. År 2009 kämpar bolagen med att nå upp till 2 miljoner fat. Enligt norska Oljedirektoratet fortsätter kräftgången under de kommande åren. Direktoratets prognos spår att dagsproduktionen under 2010 faller till 1,8 miljon fat per dag. Under 2011 ska produktionen vara nere i 1,7 miljon fat per dag , året därpå i 1,64 miljon fat och år 2013 1,63 miljon fat.[11]

USAs oljeproduktion

USA:s oljeproduktion 1860-2010 Bild:USA Energy Information Administration

I de tidiga amerikanska kolonierna var vedeldning den vanligaste energikällan fram till slutet på 1800-talet. Men därefter kommer andra energikällor att ta dess plats. Kol går om veden som huvudsaklig energikälla cirka 1885, bara för att se sig själv omsprungen av oljan 1951 och därefter av naturgasen några år senare. Vattenkraft och kärnkraft kom år 1890 respektive år 1957. Solkraft och jordvärme representerar nyare energitillgångar. Det mest slående är dock introduktionen av olja och naturgas.

I mitten av 1800-talet började olja att utvinnas från kol och skiffer, men man sökte efter tillgängliga och lättåtkomliga källor. Denna impuls satte igång den moderna oljeeran, som började i augusti 1859 vid Oil Creek i nordvästra Pennsylvania. Fram till 1950-talet var USA självförsörjande på olja. Men vid slutet av årtiondet började gapet mellan produktion och konsumtion att öka, och importerad olja blev en stor del i USA: s oljebehov. I början av 1994 importerade nationen mer olja än den producerade. USA:s oljeproduktion toppade år 1970 med cirka 9,4 miljoner fat per dag. Tack vare nyfunna oljefyndigheter i Alaska kunde man stabilisera produktionen fram till 1988, då även Alaskas oljeproduktion toppade. [12] År 2008 producerade USA strax under 5 miljoner fat per dag.[13]

Cantarellfältet i Mexiko

Cantarellfältet är det största oljefältet i Mexiko. Det upptäcktes 1976 av en fiskare, Rudesindo Cantarell. Det placerades under kväveinjektioner år 2000, och produktionen toppade år 2003 med cirka 2,1 miljoner fat per dag. Under den andra halvan av 2000-talet har dock produktionen fallit kraftigt och var i april 2009 cirka 713,000 fat per dag. [14]

Övriga oljefält

I dag misstänker man att även Ghawar, Saudi-arabiens största oljefält som har varit i bruk sedan 1948 snart kan peaka.[15][16] Ghawar producerar cirka 6% av jordens konsumtion. Ghawar har till dags dato producerat cirka 60 miljarder fat, medan Aramco (Saudi-arabiens statliga oljebolag) menar att cirka 70 miljarder fat finns kvar i reserver.

Även oljeproduktionen i Ryssland som är en av världens största oljeexportörer, planade ut sin produktion 2008.[17][18]

Kritik mot peak oil

Det finns de forskare som inte alls tror på att vi kommer att få uppleva peak oil inom den överskådliga framtiden. Ekonomiprofessorn Marian Radetsky menar att resursbasen är betryggande stor. Han menar att Peak Oil-anhängarna talar om utvinningsbara oljeresurser, men att de utvinningsbara resursernas storlek påverkas i hög grad av priset. När oljepriserna under en lång tid varit låga har prospekteringen begränsats till ”säkra områden” och teknikutvecklingen för utvinning av olja med ny teknik där så krävs, har inte varit så snabb som tidigare. Skulle priserna gå upp kan man räkna med att tekniken för ytterligare utvinning i redan bearbetade fält kommer att utvecklas snabbt. Vidare kommer teknik att utvecklas för utvinning i Arktis eller Nordpolen, liksom teknik för utvinning av olja på stora havsdjup.[19]

Det finns vidare stora oljeresurser som inte alls ingår i reserverna, för att de med nuvarande prisnivå är ointressanta att ens försöka utvinna. Det gäller till exempel oljesand i Kanada och oljeskiffer runt om i världen. Den kanadensiska oljesanden motsvarar cirka 20 procent av världens kända oljereserver, men den har inte alls räknats med, eftersom den blir lönsam att utvinna först vid priser över 25 dollar per fat. Vidare menar professor Radetsky att storleken på de nyupptäckta källorna ofta underskattas, regelmässigt uppgraderas storleken på nyupptäckta fält med åren.

På senare tid från 2005 och framåt har stora olje- och naturgasfyndigheter som man kan utvinna med så kallad "fracking", hydraulisk spräckning, hittats. Det beräknas att 2010 använde 60% av alla nya oljekällor fracking som metod för att utvinna oljan. [20]

Ekologi2.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Grön ideologi

Referenser