Obotriter

Obotriterna var den västliga gruppen av de baltiska slaverna. De hade sina bosättningar i större delen av Mecklenburg och västra Holstein, som övergivits av germanerna under folkvandringstiden. De var uppdelade i flera stammar, bl.a. vagrierna i Holstein, polaberna i Lübeck, varnoverna i Vorpommern och på Rügen, ragoerna i Mecklenburg och drevjanerna på västra Elbestranden vid Jeetze (i nuvarande Sachen-Anhalt i Tyskland).

De olika stammarna hade sin egen furste men kunde ibland ha en gemensam kung. När frankerna under Karl den store bedrev krig mot saxare i slutet av 700-talet stod obotriterna på frankernas sida. År 808 gick kung Gotttfrid av Danmark till angrepp mot obotriterna och förstörde deras handelsstad Rerik vid Rostock. De köpmän som verkade där flyttades över till Hedeby. Orbotriterna befann sig ofta i krig med saxare i väster och söder och med danerna i norr. De var även tidvis i konflikt med sorberna och liutizerna. År 955 besegrades de av kejsar Otto I som tvingade dem att betala skatt och anta kristendomen.

Trots det gjorde de räder mot Hamburg, brände delar av staden och vägrade betala skatt till den tyska överhögheten. Under hela 1000-talet var ön Femern i nordvästra Tyskland bas för polabiska pirater. När vagriernas fuste Gottskalk gifte sig med den danske kungen Sven Estridssons dotter blev han obotriternas kung. Han försökte befästa kristendomen bland sitt folk, men dödades i ett uppror år 1066 och därefter utbröt ett långt krig mot tyskarna.

Under 1100-talet besegrades obotriterna av saxaren Henrik Lejonet danernas Valdemar Sejr. Rester av obotriternas slaviska språk talades vid Elbe så sent som på 1700-talet, men i övrigt så sammansmälte de med germanerna.

Obotriternas angrepp på kristna fästen och deras angrepp på Hamburg har ibland felaktigt tillskrivits danska vikingar.