Nils Ferlin
Nils Johan Einar Ferlin, född 11 december 1898 i Karlstad, uppvuxen i Filipstad, död 21 oktober 1961 på Samariterhemmet i Uppsala, poet. Son till Johan Albert Ferlin, som var redaktionssekreterare på Nya Wermlands-Tidningen.
Nils Ferlin är mest känd som författare och poet, men han hade även en skådespelarkarriär. Redan som sjuttonåring debuterade han på scenen, som statist i Oscar Wildes Salome. Han medverkade även i en mängd föreställningar hos olika resande teatersällskap.
Nils Ferlin mottog Gustaf Fröding-stipendiet 1942, samt priser som De Nios stora pris 1950 och Bellmanpriset 1955.
Sin sista tid i livet tillbringade han först på Mörby lasarett utanför Stockholm, sedan på Samarithemmet i Uppsala. Filipstad erbjöd en gravplats, men Nils Ferlin hade önskat att få ligga på Bromma kyrkogård.
Minnesmärken av Nils Ferlin går att återfinna som statyer på Klarabergsgatan i Stockholm, torget i Karlstad samt torget i Filipstad.
Kända visor/tonsättningar
- När skönheten kom till byn
- En valsmelodi
- Den stora kometen
- En liten konstnär
- I folkviseton
- Får jag lämna några blommor
- Nasarevalsen
Bibliografi
- En döddansares visor (1930)
- Barfotabarn (1933)
- Goggles (1938)
- Med många kulörta lyktor (1944)
- Kejsarens papegoja (1951)
- Från mitt ekorrhjul (1957)
- En gammal cylinderhatt (1962)
|
i ämnesportalen om Framstående svenskar |
