Michael Collins

Michael John Collins (Gaeliska: Mícheál Seán Ó Coileáin), född 16 oktober 1890 i Sam´s cross, Cork, Irland, död 22 augusti 1922 i Béal na mBláth, Cork. Irländsk nationalist och upprorsledare.

De första åren

Michael Collins var en av ledarna för den irländska frihetskampen och Irländska republikanska armén (IRA). Redan som barn var han nationalist och även duktig i idrott. Det var genom idrotten som han senare som 19-åring blev upptagen i Irländska republikanska brödraskapet (IRB). Michael var det yngsta av åtta barn, och redan vid 6 års ålder förlorade Michael sin far. Till sinnet var Michael allt annat än fattig och var bekant med 1800-talets stora författare, och läste även nationalistiska tidningar. Två personer kom att ha starkt inflytande på Collins nationalistiska tankar. Hans lärare, Denis Lyons, som var medlem i IRB, samt smeden James Santry. Ett senare citat från Collins om dessa två lyder, "i Denis Lyons och James Santry hade jag mina första lärare med förmågan, genom enbart sina personligheter, att ingjuta i mig stoltheten över irländarna som en ras."

Påskuppror, politik och IRA

7 år senare så var Collins med i det berömda Påskupproret i Dublin tillsammans med bl. a. Éamon de Valera, James Connolly, Thomas Clarke och Patrick Pearse. Han greps där av britterna och dömdes till internering. När han släpptes fri så var han redan en ledande person inom partiet Sinn Féin och snart även inom Irish Volunteers, som år 1919 ombildades till IRA.

1918 blev han tillsammans med flera andra från Sinn Féin vald till parlamentsledamot. Som Sinn Féin tidigare hade utlyst så vägrade de ta sina platser i brittiska House of Commons. Istället så skapade de ett eget irländskt parlament i Dublin, kallat Dáil Éireann.

År 1919 blev Collins ledare för IRB, chef för IRAs underrättelsetjänst och i april även finansminister.

Fredsfördrag och inbördeskrig

Sommaren år 1921 utlystes en vapenvila och Collins blev utsedd av de Valera, Irlands president, att leda en delegation till England. Där skulle freden förhandlas och slutligen skrevs det anglo-iriskafördraget under av Collins.

Fördraget innebar att Irland skulle bli en fristat, fortfarande inom det brittiska imperiets gränser. Det uppfattades också som att det var tvunget att svära trohet till den brittiska kungen, vilket många vände sig mot. Fördraget godkändes dock av Dáil Éireann med 64 röster mot 57.

Den nationalistiska rörelsen delades i de som var för, och de som var mot fördraget. I april år 1922 så ockuperades domstolshuset Four courts av 200 IRA-medlemmar som var mot fördraget. Collins valde då att inte ingripa mot dem. Till slut blev han ändå tvungen att ingripa då Sir Henry Wilson, en pensionerad brittisk general, sköts till döds av två IRA-medlemmar i London. Den brittiska regeringen tog för givet att det var medlemmar av den IRA-gren som var mot fördraget som låg bakom mordet och krävde handling. Winston Churchill sade åt Collins att om han inte agerade mot Four courts-ockupanterna så skulle brittisk militär göra det.

I och med att Collins bombarderat Four courts och tvingat ockupanterna att ge sig så bröt ett inbördeskrig ut. Fristatens trupper tog snabbt över huvudstaden och striderna gick över landet.

Michael Collins död

Under ett besök i Cork så råkade Collins ut för ett bakhåll, lagt av IRA vid byn Béal na mBláth. I 40 minuter varade eldstriden som utbröt och Collins dog när han träffades av en s. k. dumdum-kula. 10 000-tals människor kom för att visa sin respekt under Collins begravning.