Marxism-leninism

Inom den politiska teorin var Marxism-leninismen den politiska ideologin för kommunistpartiet i Sovjetunionen, Kommunistinternationalen och för Stalinistiska politiska partier. Syftet med Marxism-leninismen är det revolutionära utvecklandet av den borgerliga staten till en socialistisk stat, som skall ledas av partiets förtrupp, som i sin tur består av professionella revolutionärer ur arbetarklassen. Den socialistiska staten föds ur proletariatets diktatur och styrs genom demokratisk centralism, som Lenin beskrev som ”mångfald i diskussionerna, enighet i handlingen.”

Politiskt etablerar Marxism-leninismen kommunistpartiet som drivande kraft att omvandla staten till den socialistiska, vilket är ett steg mot den socioekonomiska utvecklingen till den kommunistiska staten – ett egalitärt samhälle utan sociala klasser, vilket har ett gemensamt ägande över produktionsmedlen, centralstyrd utveckling av industrin, vetenskap och teknologi som medel för att utveckla produktiviteten hos folket, och samhällelig kontroll över sociala inrättningar, marken och landets naturresurser.

I slutet av 1920-talet föreslog Josef Stalin termen och tillämpade den för att definiera de teorier och politiska praxis som föreslagits av Marx och Lenin; den definitionen användes av Stalin för att etablera en ideologisk rättrogenhet bland kommunister. I Sovjetunionen blev termen marxism-leninism vanlig i politiken efter publicering av boken "Sovjetunionens kommunistiska partis historia: kortfattad kurs" av Stalin 1938, vilken blev standardverket om ämnet.

Kritik av Stalins kommunistiska modell i Sovjetunionen framfördes av bland annat den amerikanske marxisten Raya Dunayevskaya och den italienske marxisten Amadeo Bordiga som avfärdade den som en typ av statskapitalism. Att Karl Marx hade identifierat statligt ägarskap av produktionsmedlen som en typ av kapitalism – förutom under speciella socio-ekonomiska omständighter, vilket normalt inte existerar i marxist-leninistiska stater. Att den marxistiska diktaturen av proletariatet är en typ av demokratisk stat; därmed är den härskande enpartistaten odemokratisk. Att marxism-leninismen varken är marxistisk eller Leninistisk, eller en filosofisk syntes, utan en artificiell term som Stalin använde för att kontrollera den rätta ideologiska läran; vad är kommunism och vad är inte kommunism.

Se även

• Leninism

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Politiska begrepp

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Vänsterideologi