MP 38 / MP 40

MP 40 bakom glas på Pansarmuseet i Bovington, England

MP 38 / MP 40 var en tysk kulsprutepistol som användes under andra världskriget.

Det nya tyska pansarvapnet kom efter erfarenheterna från Spanska inbördeskriget med en begäran om ett effektivt vapen för stridsfordonsbesättningarna . Resultatet av denna begäran kom 1938 och var en kulsprutepistol med beteckningen MP 38. Den har ofta kallats för ”Schmeisser” efter konstruktören Hugo Schmeisser, dock var Schmeisser inte inblandad i utvecklingen av vapnet.

MP 38 var ett vapen som tillverkades helt i metall och konstharts (en slags föregångare till dagens plast) och hade ett vikbart axelstöd. Det vikbara axelstödet var vid tiden en nyhet och det underlättade hantering i trånga utrymmen. Magasinet var ett rakt magasin som rymde 32 stycken 9 mm patroner. Det långa magasinet var otympligt när skytten hade en liggande position. MP 38 var ett vapen som krävde noggrann vapenvård för att inte orsaka eldavbrott.

MP 38 var ett dyrt vapen att tillverka och av den anledningen kom en förenklad, och billigare, version med detaljer tillverkade av pressad plåt. Den nya versionen fick beteckningen MP 40.

MP 38 / MP 40 var ett vapen som främst användes av lägre officerare och underofficerare. Det var ett uppskattat vapen på grund av sin höga eldkraft jämfört med det vanligaste infanterivapnet, repetergeväret Karbiner 98k.

Inom Waffen-SS lyckades man med tiden skaffa sig ett oproportionerligt stort antal MP 40 till sina främsta förband.

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget