Korståg

Målning av en korstågsriddare.

Korståg var en serie religiöst inspirerade kristna fälttåg, främst till nuvarande Palestina och dåvarande Jerusalem. Man brukar tala om nio numrerade korståg, riktade till att ta eller stärka kontrollen över det Heliga landet och främst Jerusalem. Förutom dessa förekom en mängd mindre expeditioner, samt flera korståg riktade mot andra orter. Alla nio var inte riktade mot Jerusalem utan vissa hamnade väldigt långt bort, så som det fjärde och åttonde vars mening var att lätta på trycket i Outremer.

Första korståget

Kristna pilgrimsfärder till det Heliga landet och Jerusalem hade kunnat fortskrida trots att araberna erövrat landet vid mitten av 600-talet. Seldjukernas intågande i området i slutet av 1000-talet gav så småningom pilgrimerna stora svårigheter i form av våld, nekande och förföljelser. Det första korståget inleddes den 27 november 1095 då Urban II kallade till gemensamt pilgrimståg och fälttåg till det heliga landet. Gensvaret var gigantiskt folkskaran som samlats avbröt påven genom att högt ropa "Deus Vult", 'Gud vill det'. Adhemar av Le Puy var den första att anmäla sig till korståget och utsågs därefter till fälttågets ledare. Vad exakt Urban II sade är okänt, men ett flertal personer har återgivit hans ord däribland munken Robert:

"En ras från kungariket Persien, en fördömd ras, en ras ytterligt alienerad från Gud...har invanderat kristna länder och avfolkat dem med svärd, plundring och eld...De förstör altare, efter att ha besudlat dem med sin orenhet. De omskär de kristna, blodet från omskärelsen smetar de antingen över altaret eller häller i vaser framför dopfunten. När de väl vill tortera folk ... då gör de hål i navelerna på dem, och drar fram de yttersta delarna av inälvorna och binder därefter dessa till en påle... Låt våra förfäders gärningar beröra er och inspirera era sinnen till stora mäns dåd; storheten och äran hos kungen Karl den Store, och den av hans son Louis...som har erövrat de hedniska kungarikena, och i dessa har utökat den heliga kyrkans territorium. Låt graven till herren, vår räddare, som idag är kontrollerad av orena folk, i synnerhet inspirera er..." När påven Urban hade sagt det här och dylika fraser...berörde han alla de närvarande till det enda målet, önskan hos alla som var närvarande, att de brast ut i gråt: "Det är guds vilja".

Vatikanen startade en korstågskampanj för att uppmana folket att plocka upp korset. Det hela lyckades och många bönder tog kallet och valde att följa med. Arméerna skulle lämna efter skörden 1096 för att samlas utanför Konstantinopel. Kejsar Alexios av Bysans såg till att ordna med förnödenheter och en polisstyrka som skulle eskortera korsfararna till Konstantinopel.

Folkkorståget

Allt eftersom korståget vann mark och gick bättre började även korståg som inte var sanktionerade av påven att dyka upp. Dessa fälttåg kallas ibland för folkkorståget. Ett av dessa fälttåg leddes av Peter av Amiens. Deltagarna hade främst sina rötter i Frankrike och Tyskland och bestod främst av bönder och miliser. Folkkorståget mötte sitt nederlag mot seldjukerna efter att de nått Anatolien och kom aldrig fram till sin slutdestination.

Striderna

Målning av Antiocha från ett franskt manuskript från 1400.

Oktober 1097 nådde man Antiocha som var första erövringsmålet innan man kunde fortsätta. Belägringen tog mer tid än planerat och korsfararna började få ont om mat tills den 4 mars då en grupp engelska korsfarare anlände med proviant och belägringsutrustning som de fått med sig från Konstantinopel. Rykten gick om att muslimska trupper var på väg till undsättning för Antioch och bud sändes till Byzans som då var på fälttåg i Anatolien om att de skulle hjälpa till. Korsfararna såg dock helst att de lyckats erövra staden innan byzans anlände så att den inte skulle tillfalla honom. Den siciliansk-normandiske Bohemund lyckades till slut ta staden men inte citadellet. Sedan anlände emiren Kerbogha av Mosul med muslimska trupper, och de kristna fick nu söka skydd innanför de murar de nyss tagit. Kerbogha klarade dock inte av att hålla ihop sin armé och splittring uppstod mellan araber och turkar som resulterade i att många av hans trupper övergav honom. Kerbogha och de kristna försökte lösa det hela via diplomati men det misslyckades och strid var oundvikligt. Kerbogha hade överskattat sin egen styrka och lade benen på ryggen och gick slog till reträtt. Korsfararna vann en lätt seger och muslimerna i citadellet kapitulerade och konverterade till kristendomen efter att de sett förlusten. Antioch tillföll Bohemund i utbyte mot att Raimond IV av Toulouse fick leda korståget.

Medans striderna om Antioch utkämpats hade Jerusalem tillfallit Egypten som erbjöd de kristna pilgrimerna fri lejd till och genom Jerusalem i utbyte mot att alla korsfarare höll sig ur området. De kristna förkastade förslaget och började omgående att tåga mot Jerusalem.

Den 7 juni 1099 inleddes belägringen mot Jerusalem. Muslimerna hade dock förgiftat alla närliggande vattenreservoarer och korsfararna blev tvungna att omedelbart inta staden. Den 14 juli lyckades man inta staden och avrättningar och folkfördrivning kom att nyttjas.

Korsfararstater

Karta över korsfararstaterna.

Korsfararstaterna är en benämning på stater som bildades av korsriddarna under korstågen i Det heliga landet och övriga Mellanöstern under 1100- och 1200-talen.

Fastän flera liknande räder företagits på andra ställen, betecknar Korsfararstaterna de stater som bildades efter Jerusalems erövring 1099 av de kristna korsfararna, och under korstågen därefter. Första korståget resulterade i fyra sådana statsbildningar:

1. Kungariket Jerusalem, som grundades 1099 och föll 1291 när staden Acre förlorades. Kungariket hade flera vasallstater, och fyra furstendömen.
   1. Furstendömet Galileen
   2. Grevskapet Jaffa och Ascalon
   3. Grevskapet Oultrejordain
   4. Grevskapet Sidon
2. Grevskapet Tripolis, i dagens Libanon, som grundades 1104 och föll 1288.
3. Furstendömet Antiochia, grundades 1098 av Bohemund I och varade till 1268.
4. Grevskapet Edessa, grundad 1098 och föll 1144.

Kilikien hade erövrats före första korståget, men fick erkännande som kungadöme av påve Innocentius III.

Kungadömet Cypern grundades av Richard Lejonhjärta under Tredje korståget, då han besegrade ön på väg till Det heliga landet. Kungadömet varade till 1489 då drottningen sålde det till Venedig.

Under Fjärde korståget besegrades Bysantinska riket, och delades i fyra riken:

1. Latinska riket, som varade tills Bysantinska riket återerövrade det 1261.
2. Kungadömet Thessaloniki, som varade tills Bysantinska riket återerövrade det 1261.
3. Hertigdömet Aten, som styrdes av korsriddarnas ättlingar tills det erövrades av Osmanska riket på 1400-talet.
4. Furstendömet Achaea

Efter Fjärde korståget bildade bland annat Venedig flera stater i Egeiska havet och nuvarande Grekland.

Andra korståget

Eugenius III.

Andra korståget var en militär expedition som utgick från Västeuropa för att undsätta korsfararstaterna efter att Zangi av Mosul intagit Edessa. Efter Edessas fall vädjade änkedrottning Melisande och regeringen över Antiocha till påven för ett nytt korståg. Vädjandet nådde Rom 1145. Eugenius III var minst sagt besvärad över nyheten och utropade ett nytt korståg. Eugenius III vände sig till Frankrikes kung Ludvig och bad denne leda korståget. Kungen var villig, men hovet oroade sig då han var ung och saknade manlig tronföljare.

Bernhard av Clairvaux.

Under tiden som kungen gjorde sina förberedelser inför fälttåget, predikade Bernhard av Clairvaux och cistercienerna för korståget. De reste genom Bourgogne, Lothringen och Flandern. Man reste även på ärkebiskopen i Kölns begäran till Rhenlandet, där en avfällig cisterciermunk vid namn Radulf predikade. Radulf lyckades väcka starka antisemitiska känslor. Konrad III av Tyskland tog åt sig av predikningarna även han, och plockade upp korset.

Rickard Lejonhjärta i möte med Saladin.

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Islam

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Kristendom