Kapitalet
Das Kapital, även känd som Kapitalet:Kritik av den politiska ekonomin, eller ibland helt enkelt Kapitalet, är en fundamental teoretisk text om materialistisk filosofi, kritik av den politiska ekonomin och politiken författad av Karl Marx. Marx syftade till att klargöra de ekonomiska mönstren som ligger till grund för det kapitalistiska produktionssättet i motsats till klassiska politiska ekonomer som Adam Smith, Jean-Baptiste Say, David Ricardo och John Stuart Mill. Medan Marx inte levde länge nog för att publicera den planerade andra, tredje och fjärde delen, kompletterades de andra och tredje volymerna från hans anteckningar och publicerades efter hans död av hans kollega Friedrich Engels; den fjärde volymen färdigställdes och publicerades efter Engels död av den marxistiske filosofen Karl Kautsky. Kapitalet är den mest citerade bok som publicerades före 1950 inom samhällsvetenskapen.
Teman
I Das Kapital menar Marx att kapitalismens drivande kraft ligger i exploateringen av arbetet, vars obetalda arbete är den primära källan till mervärde – i marxistisk terminologi definierat som det överskott som uppstår då värdet av arbetarnas produkt överstiger värdet av deras lön. Ägaren av produktionsmedlen har möjlighet att göra anspråk på rätten till detta mervärde eftersom de är juridiskt skyddade av den härskande regimen genom äganderätten och den lagstadgade utdelningen genom aktier som enligt lag delas ut endast till företagsägarna (aktieägarna) och deras styrelseledamöter. Det historiska avsnittet visar hur dessa rättigheter i första hand förvärvades genom plundring och erövring samt handelsmannens och "mellanmannens" verksamhet. Genom att producera kapital, återskapar arbetarna ständigt de ekonomiska villkor under vilka de arbetar. Das Kapital föreslår en förklaring till det kapitalistiska ekonomiska systemets "rörelselagar" från dess ursprung till dess framtid genom att beskriva dynamiken i ackumulationen av kapital, tillväxten av lönearbete, omvandlingen av arbetsplatsen, koncentrationen av kapital, kommersiell konkurrens, banksystemet, profitkvotens fallande tendens, markhyror, et cetera. Kritiken av kapitalismens politiska ekonomi föreslår:
- Lönearbete är den grundläggande "cellformen" (handelsenheten) i ett kapitalistiskt samhälle. Dessutom, eftersom handel som en mänsklig aktivitet inte innebar någon moral utöver den som krävs för att köpa och sälja varor och tjänster, gjorde marknadssystemets tillväxt diskreta enheter av den ekonomiska, moraliska och juridiska sfären av mänsklig verksamhet i samhället; sålunda är subjektivt moraliskt värde skilt från objektivt ekonomiskt värde. Därefter omorganiserades den politiska ekonomin (den rättvisa fördelningen av välståndet) och "politisk aritmetik" (om skatter) till tre diskreta områden för mänsklig verksamhet, nämligen ekonomi, juridik och etik – politiken och ekonomin skildes åt.
- "Den ekonomiska samhällsbildningen [är] en naturhistorisk process". Således är det möjligt för en politisk ekonom att objektivt studera kapitalismens vetenskapliga lagar, med tanke på att expansionen av marknadssystemet för handel hade objektiverat mänskliga ekonomiska relationer. Användningen av pengar (cash nexus) ogiltigförklarade religiösa och politiska illusioner om dess ekonomiska värde och ersatte dem med varufetischism, teorin handlar om att varor under kapitalismen produceras på grund av sitt bytesvärde och inte som tidigare för sitt bruksvärde. Eftersom det samhällsekonomiska bildandet är en historisk process kunde ingen enskild människa kontrollera eller styra den, och därigenom skapa ett globalt nätverk av sociala kopplingar mellan kapitalister. Den ekonomiska utformningen (individuell handel) av ett samhälle föregår alltså den mänskliga administrationen av ekonomin (organiserad handel).
- De strukturella motsättningarna i en kapitalistisk ekonomi (tyska: gegensätzliche bewegung) beskriver den motsägelsefulla rörelsen som har sitt ursprung i arbetets dubbla karaktär och därmed klasskampen mellan arbete och kapital, lönearbetaren och ägaren av produktionsmedlen. Dessa kapitalistiska ekonomiska motsättningar verkar "bakom ryggen" på kapitalisterna och arbetarna som ett resultat av deras aktiviteter och förblir ändå bortom deras omedelbara uppfattningar som män och kvinnor och som samhällsklasser.
- De ekonomiska kriserna (lågkonjunktur, depression, et cetera) som bottnar i den motsägelsefulla karaktären av det ekonomiska värdet av varan (”cellen”) i ett kapitalistiskt samhälle är de villkor som främjar den proletära revolutionen – vilket Det kommunistiska manifestet (1848) kollektivt identifierats som ett vapen smidd av kapitalisterna som arbetarklassen "vänt mot bourgeoisien själv".
- I en kapitalistisk ekonomi ökar den tekniska utvecklingen och den därav följande ökade produktionen mängden materiell rikedom (bruksvärde) i samhället samtidigt som det minskar det ekonomiska värdet av samma rikedom, och därmed minskar profitkvoten – en paradox som kännetecknar ekonomisk kris i en kapitalistisk ekonomi. Arbetaren producerar mer enheter vilket sänker värdet på produktionen. "Fattigdom mitt i överflödet" till följd av överproduktion och underkonsumtion.
Intellektuella influenser
Syftet med Das Kapital var att skapa en vetenskaplig grund för den moderna arbetarrörelsens politik. Analyserna var avsedda "att föra fram vetenskap, genom kritik, till den punkt där den kan representeras dialektiskt" och så "avslöja det moderna samhällets rörelselag" för att beskriva hur det kapitalistiska produktionssättet är föregångaren till det socialistiska produktionssättet.
Se även
|
i ämnesportalen om Vänsterideologi |
Externa länkar
- Marxists.org: Kapitalet. Första boken. – på svenska
- Marxists.org: Kapitalet. Andra boken. – på svenska
- Marxists.org: Kapitalet. Tredje boken. – på svenska
