Johan Helmich Roman
Johan Helmich Roman, född 1694, död 1758. Svensk tonsättare. Roman tjänstgjorde vid hovkapellet och har fått hederstiteln "Den svenska musikens Fader".
Innehåll
Uppväxt
Roman föddes i Stockholm, där fadern var violinist i hovkapellet. Av honom fick sonen sin första utbildning och tidigt väckte han uppmärksamhet i hovkretsar som violinistiskt underbarn. Därför var det ingen svårighet för honom att få ekonomisk hjälp av prinsessan Ulrika Eleonora, när han efter ett par år ville fara till England för att titulera sig som "Musiquen"(musiker). Efter studier för bland annat Georg Friedrich Händel återvände Roman för att åter inträda i hovkapellet i Stockholm, där han 1727 blev förste hovkapellmästare. Åren 1735 till 1737 gjorde han en ny utrikesresa över London och Paris till Italien. Resan blev ytterst betydelsefull för hans konstnärliga skapande. Åt detta kom han att ägna sina sista år, sedan han 1745 beviljats tjänstledighet från hovkapellet med titeln Kunglig hovintendent.
Den svenska musikens Fader
Att Roman fått hederstiteln Den svenska musikens Fader är ingen tillfällighet. Han reorganiserade det svenska hovkapellet, som vid hans tillträde som ledare var en samling rätt förfallna musiker och med detts kapell gjorde han en ny rad nyinstuderingar av modern i sverige hitills obekant tonkonst; han organiserade en rad offentliga konserter och blev på så sätt skaparen av det moderna svenska konsertlivet, han framträdde som violin- och oboe virtuos, som pedagog, som översättare av utländska teoretiska arbeten etc. Allt detta fick han vid sidan av hans kompositionsverksamhet, det är dock som tonsättare han gjort sin stora och bestående insats i svenskt musikliv. I en samtida källa heter det: "Romans oratoria och Drammata i kyrkostil och komposition över Davids psalmer och andra bibliska språk med musik äro i mångas händer och nyttjas med behaglighet"
Romans verk och kompositioner
En central ställning i Romans produktion intar de kyrkliga verken, såsom "jubilate, dixit, Te Deum osv. och kyrliga hymner, särskilt med texter ur Psaltaren för soloröst med basso continuo(altfiol samt cembalo). Vid sidan därav märks sånger till texter av samtida författare såsom Olof von Dalin och Jacob Freese. På instrumentalmusikens område är Romans insats också av mycket stort intresse. Hans cembalosviter och triosonater ger intrycket att vara starkt inspirerat av Händel och Italienska samtida tonsättare, men är samtidigt starkt personliga i sina tonfall och är mycket avancerade och genomarbetade. Romans insatser betecknar den svenska barockens kulmination och slut i sverige.
Romans betydelse inom svenskt musikliv
Redan Gustaf Duben hade hundra år tidigare kämpat med problemet att skapa en musik som direkt tjänade svenskt språk och svensk språkmelodik. Detta löste Roman glänsande i sina andliga sånger från de sista åren, då han led av en obotlig kräftsjukdom (cancer). De efterlämnade autograferna är mycket skissartade och utgörs endast av överstämmor med besiffrad bas (basso continou). Detta till trots utgör de stommen till en rad flerstämmiga sånger i motettstil. Här har Roman på ett lysande sätt frigjort sig från de vanligen söta och samtidigt stereotypa formscheman, som gärna kännetecknar samtida tysk och Italiensk tonkonst. Här möter den svenska barocken i all sin kraft och kärvhet, härvid bildas samtidigt i ord och ton en oupplöslig, gripande enhet. Roman, den svenska musikens fader, är sannerligen, om man tar hänsyn till dåtidens musikfattiga Sverige, ingen obetydlig motsvarighet till samtidens två stora barockgestalter såsom Johann Sebastian Bach och Georg Friedrich Händel.
Allmänna tips och genomgång av Romans verk
Romans orkesterverk utgörs av den berömda och välkända "Drottningsholmsmusiken", som är en lång svit av korta satser. Särskilt första satsen av sviten är berömd och ingår dagligen i radioprogram. "Golovin-sviten" skrevs tidigare, innehåller lika intressant musik men hörs betydligt mer sällan. Sinfonior(små symfonier) och konserter för violin och oboe framförs tyvärr alltför sällan som borde tillkomma en tonsättare av hans rang och betydelse.
Kammarmusiken utgörs av 12 flöjtsonater och 6 assagi(etyder) för soloviolin och är unika inslag i 1700-tals repertoaren. Triosonaterna med ett melodiinstrument (violin, flöjt eller oboe) och basso continou (fagott eller altviolin och cembalo) är personliga och originella skapelser som förtjänar mer uppmärksamhet i våran tid.
Vokalverken utgörs av över 200 kompositioner, främst kyrkomusikaliska verk i form av tonsatta psalmer och kyrkliga kantater. Ett rekommenderat verk är Romans "svenska messan" som sjungs på gammalsvenska.
Externa länkar
Videogalleri
