Joachim Freiherr von Schleinitz

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Generalleutnant Joachim Freiherr von Schleinitz, född den 26 maj 1892, stupad den 5 oktober 1942 vid Volchovfronten, var en tysk officer i Heer under andra världskriget. Han var yngre bror till generallöjtnanten Siegmund Freiherr von Schleinitz.

Han deltog inom infanteriet under första världskriget. I striderna våren 1915 sårades han svårt och förlorade sitt vänstra öga. Efter kriget fortsatte han sin militära tjänstgöring i Reichsheer och sedermera Reichswehr.

I mitten av september 1939 fick han befälet över ett nybildat infanteriregemente som i november förflyttades till ställningar vid västfronten. När fälttåget i väst inleddes i maj 1940 stannade han med sitt regemente kvar i sina ställningar och bevakade fronten mot Maginotlinjen. I juni, under fälttågets andra fas, påbörjade de sin framryckning genom Maginotlinjen fram till Epinal. Efter fälttåget demobiliserades divisionen.

Efter att regementet åter mobiliserats i februari 1941 fick de ockupationsuppgifter i Frankrike.

Efter att den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, inletts den 22 juni började von Schleinitz och resten av divisionen i slutet av månaden förflyttas till den norra delen av östfronten. Där deltog de i anfallet mot Leningrad i augusti. Den 12 augusti sårades han och tvingades lämna sitt befäl. Efter lasarettvistelse och konvalescens kom han en månad senare och återtog befälet över sitt regemente som nu höll ställningar vid Oranienbaumfickan.

von Schleinitz lämnade den 10 april 1942 sitt regemente och blev istället divisionsbefälhavare när han fick befälet över 96. Infanterie-Division som höll ställningar vid Volchov. Den 5 oktober 1942 stupade Joachim Freiherr von Schleinitz vid Tossno, Novaja Maluksa vid Volchovfronten.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Första världskriget

Andra världskriget

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget