Jöns Jacob Berzelius
Jöns Jacob Berzelius född den 20 augusti år 1779 i Väversunda sörgård i Väversunda, Östergötland och avliden den 7 augusti år 1848 i Stockholm, var en svensk kemist och naturforskare.
Han växte till en början upp i Linköping där fadern arbetade som lärare i väntan på en prästtjänst. Hans fader avled dock år 1783 och modern gifte sedan om sig men avled dessvärre år 1787. Han växte tillsvidare upp hos sin styfar och sedan hos hans morbror, som fungerade som en förmyndare i Väversunda, Östergötland.
Det var traditionellt sett enbart varit präster i familjen sedan farfars far, varpå Berzelius hade tankar kring att även han verka som präst. Under gymnasieåren ändrade han sig dock och började rikta sig för att bli läkare. Han tog studentexamen i Uppsala år 1797 och försöljde sig sedan tillfälligt som informator tills han året efter, år 1797 fick stipendium och kunde därför fortsätta sina studier inom medicin på Uppsala universitet.
Han har blivit erkänd, och fått epitetet den svenska kemins fader samt även känd för att vara en av Sveriges internationellt mest berömda naturforskare. Berzelius översatte hela kemin till atomteorins språk och dominerade sedan i decennier med sina vetenskapliga studier i högre grad än vad någon enskild kemist senare har gjort. Berzelius upptäckte även en rad olika grundämnen, som exempelvis kisel, selen, cerium och torium.
|
i ämnesportalen om Framstående svenskar |
