Harald Schultz

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Generalmajor Harald Schultz (Haralds Sulcs), född den 10 november 1895, död den 15 mars 1957, var en officer i Heer under andra världskriget.

Han föddes i Lettland och tjänstgjorde som artillerist under första världskriget i den ryska armén. Efter kriget började han tjänstgöra i det baltiska hemvärnet och därefter tjänstgjorde han som artillerist i den lettiska armén. Han pensionerades på egen begäran i oktober 1936. I oktober 1939 flyttade han till Tyskland och gick den 18 juli 1940 in i den tyska krigmakten. Han började tjänstgöra i ett utbildnings- och ersättnings-artilleriregemente. Den 1 mars 1941 fick han befälet över artilleriregemente och ledde det efter den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, på den centrala delen av östfronten. I maj 1942 fick han befälet över ett annat artilleriregemente i ungefär samma område. Han lämnade regementet den 1 oktober 1943 och fick istället befälet över ett annat artilleriregemente som stred vid Nevel. För sina insatser under den sovjetiska vinteroffensiven 1944 förlänades han den 21 februari 1944 med det tyska korset i guld.

Den 1 september 1944 fick Schultz befälet över 24. Infanterie-Division som stred i Baltikum. Divisionen var ett av de tyska förband som stängdes in i Kurlandfickan. Den 5 april 1945 förlänades han med riddarkorset. Vid krigsslutet gick han i sovjetisk krigsfångenskap och frisläpptes 1955.

Kommenderingar

Befordringar

  • Fahnenjunker –
  • Fähnrich –
  • Leutnant – maj 1917 (i den ryska armén)
  • Oberleutnant –
  • Hauptmann – 1921 (i den lettiska armén)
  • Major –
  • Oberstleutnant – 1927 (i den lettiska armén)
  • Major z.V. – 18 juli 1940 (i den tyska armén)
  • Oberstleutnant – 1 mars 1941
  • Oberst – 1 januari 1943
  • Generalmajor – 1 december 1944

Utmärkelser

Första världskriget

  • ?

Andra världskriget

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget