Gustaf Blomquist

Gustaf Blomquist, född 1860, död 1929, var en svensk författare och filosof.

Utgivna böcker

• ”Handbok för resande i Örebro” (1883)
• ”Sveriges framtid i imperialismens tidevarv: ett uttalande i försvarsfrågan” (Fritzes Förlag, 1901)
• ”Sveriges försvar i imperialismens tidehvarf: ett nytt uttalande i försvarsfrågan” (Fritze, 1902)
• ”Minnesblad utgifna vid invigningen af Gustaf Adolf-kapellet på Lützens slagfält den 6 november 1907” (Fritzes Förlag, 1907)
• ”Lyckovägar: studier i levnadskonst” (Åhlén & Åkerlund, 1916)
• ”Levnadslyckans lexikon.” (Åhlén & Åkerlund, 1928)

Lyckovägar

Kanske hans mest kända bok. Den inleds med följande rader: “Sveriges hoppfulla ungdom och alla, som hava ungdomligt sinne, tillägnas denna bok med en varm önskan, att de skola finna och bevara lyckan och med brinnande håg hjälpa till att bygga upp ett nytt, blomstrande starkt och lyckligt Sverige.”

Det här är en bok som andas positiv fosterlandskärlek. Det ligger nära till hands att jämföra honom med Are Waerland, som också han var en person som ville hitta det goda och livsbejakande och förmedla det till andra.

I Lyckovägar försöker Blomquist fånga in hela livscykeln och ger läsarna insikter och kunskap. Han kommenterar vår svenska karaktär och vill inympa lite vardagsfilosofi i oss. Det är ingen komplicerad bok, den är snarare underhållande och trevlig att läsa och borde kanske läsas av alla, främst unga personer som står inför livets tröskel. Boken är ämnad att kultivera läsaren och därför har den stor betydelse.

Här är några citat ur boken: ”Det är godheten som gör människan till en sann människa.”

”Ofta synes det behövas ett helt långt liv med alla dess hårda prövningar och bittra erfarenheter, innan man lär sig att förstå, att kärlek innebär lycka och hatet olycka.”

”Den allmänbildning som vi bör sträva efter, måste vara en särskild s v e n s k bildning, som har sina rötter i Sveriges natur, i svenska människoöden och statssträvanden, som hämtar värme från svenska sångares hjärtan, ljus från svenska tänkares tankar – i första rummet.” (von Scheele)

”Resultatet av en god uppfostran, även självuppfostran, bör vara en hög moral och ett gott uppförande. Den inre förädlingen bör vara märkbar uti goda gärningar. De sant bildade bör visa sig äga belevenhet, ett gott sätt och vänlighet mot alla.”