Graffiti
Graffiti (italienska, plural av graffito, ‘ristning’, ytterst av grekiska grapho, ‘skriva’) syftar på text ibland med samband med bilder som i konstnärligt syfte uppförts på ytor i det offentliga rummet av privatpersoner. Termen avser oftast den graffiti som från 1970-talets början utvecklats av ungdomar i USA, som under subkulturella och oftast illegala former gör så kallade "tags", "throw-ups" och "pieces" eller bilder som innehåller något av dessa formelement, huvudsakligen med sprayfärg på till exempel väggar, i tunnelbanor och på tåg.
Det pejorativa uttrycket klotter syftar på bild och text i det offentliga rummet som enligt betraktaren saknar konstnärlig ambition. Kritiker väljer ibland att kalla all illegal graffiti för klotter. Termen spraykonst (engelska spraycan art) kan användas som benämning på graffiti som konstform.
Innehåll
Graffitin i samhället
Graffitin betraktas av vissa som konst, av andra som en illegal, kriminell vandalistkultur som kostar samhället miljontals kronor årligen för att sanera väggar och tåg som "bombats" (bokstavligen talat så gott som täckts i färg och klotter) av målarna. Svenska kommunförbundet uppskattar (1998) att det läggs ned i storleksordningen en halv miljard kronor årligen på att sanera och reparera nedklottrad egendom i Sverige. Graffitimålarna och kritiker hävdar att denna typen av klotterbekämpning är lönlös eftersom att det bara ger graffitimålarna nya, rena ytor att klottra/måla på igen och att lagliga väggar skulle vara bättre. Vissa menar dock att lagliga väggar föder mer graffiti och klotter i samhället.
Under 1920-1930-talen i Europa användes vad som kan liknas graffiti av fascistiska grupper, i Italien målades porträtt av Mussolini upp på väggar och vissa slagord på väggar och militära tåg som skulle rulla ut. I Spanien målade Franco-trupper och falangister ibland porträtt av Franco med stenciler på väggar.
Tags med mera
En tag är, precis som det låter, någon graffitimålares signatur ute på gatan som används till att signera målningar eller spridas i ett område, det kan vara allt ifrån förkortningar till ett smeknamn som används, som sedan sprids så mycket som möjligt för att så många som möjligt ska se och känna igen tagen.
En throw-up är en målning som någon, som det låter, så snabbt som möjligt "kastar upp" på en vägg. Throw-ups behöver inte vara slarviga eller lika med tags, utan kan vara färglagda bokstäver med skuggor och målningar också, men det krävs övning och teknik då idén med den är att det ska gå väldigt snabbt att göra.
Pieces är lite svårare och välgjorda målningar, med kanske 3D-effekter, pilar, färgskiftningar, och så vidare.
Stenciler är till exempel utklippta figurer eller bokstäver från kartongmaterial eller papp som läggs på en yta där de utklippta ytorna/hålen sprejas, vilket skapar en enfärgad siluettmålning på ytan, används inte ofta av mer vana graffitimålare men desto mer av gatukonstnärer och t.ex politiska aktivister från både höger- och vänster som vill få ut ett budskap snabbt.
Rull
Ett "rull" är en målning på ett tåg, en tunnelbanevagn eller spårvagn, målade på utsidan på vagnens sidor för att visas upp för ett helt område/stad när den kör runt med den färdiga målningen. Rull är även det som många graffitimålare eftersträvar mest kan man säga. Dessa målningar har blivit ett stort problem för exempelvis SL där man satsar hårt på att bekämpa graffitimålare och att snabbt få bort målningarna innan vagnen med målningen rullar ut.[1]
Trashing
Egentligen har inte "trashing" med graffiti att göra men det har hänt att det förekommit hos vissa som "taggar" mycket och det brukar nämnas i graffitisammanhang då och då. Med trashing menas att någon helt enkelt slår sönder och förstör något, främst har tåg och bussar råkat ut för detta då graffitimålarna ofta vill "hämnas" på företagen när de tar bort klotter och målningar. I en svensk graffitifilm, "Area 08", förekommer bland annat trashing där en grupp vandaler sparkar ut rutor och river upp säten i en tågvagn samtidigt som de sprejar i vagnen.
Lagliga väggar
All graffiti är inte olaglig, det finns lagliga väggar som folk kan måla på utan att bryta mot några lagar. Vissa väggar finns det dock regler för, exempelvis att man inte får spreja på väggen efter en viss tid på dygnet.
Nationell graffiti och gatukonst
Det har förekommit att nationalister använder sig av graffitin för att sprida budskapet man vill få ut. I bland annat Tyskland, Sverige, Spanien, Serbien, Italien, Polen, Ryssland och Kroatien har graffiti förekommit för att sprida nationalistiska budskap.
Sprayteknik
Det är svårt att måla med sprayfärg. Sprayburken är egentligen ett primitivt instrument, avsedd för helt andra ändamål än konstverk (hårvård, insektsbekämpning, att måla cyklar till exempel). Om en ovan person drar en linje med en sprayburk, blir resultatet ett flera centimeter tjockt, ojämnt streck som rinner och är suddigt i konturerna. Graffitimålaren kan göra linjer som är millimetersmala, knivskarpa och helt raka, och han kan göra ytterst små och exakta detaljer som en annan konstnär inte skulle kunna göra utan ett så lättmanövrerat och sofistikerat redskap som air-brush (färgspruta med reglerbart munstycke och kompressor).
Kontrollen över sprayburken uppnås endast med ihärdig träning, och hantverkstekniken har målarna själva utvecklat och fört vidare sinsemellan och från den ena generationen till den andra. Sprayburken hålls mycket nära ytan, sällan mer än 20 cm, för att färgen inte skall sprida sig. Om man sprutar på ett och samma ställe börjar färgen nästan omedelbart att rinna. Därför måste sprayburken hela tiden hållas i hastig, jämn och mjuk rörelse. Man måste arbeta snabbt och säkert: tvekar man blir det dåligt.
Förutom att målaren kan alternera mellan caps (sprutmunstycken) av olika strålbredd (skinny: en tunn stråle, soft: en mjuk stråle som ger tunna lager, fat: ger tjocka kraftiga linjer), kan han eller hon också manövrera munstycket. Om man trycker mitt på får man en kraftig stråle, trycker man längst fram "spottar" färgen och om man trycker längst bak på munstycket (och så att säga pressar det bakåt) får man en tunnare stråle. Dessutom uppför sig strålen olika beroende på i vilken vinkel man håller burken. Den allra tunnaste strålen får man om man håller burken upp-och-ner, men det är förvisso inte lätt att kontrollera dess riktning samtidigt. Genom att kombinera dessa fyra metoder kan målaren åstadkomma exakt vad han önskar:
- Olika avstånd till ytan.
- Olika caps.
- Olika tryck med fingret.
- Olika vinklar med burken.
Det går att i efterhand korrigera linjer och ytor som inte blivit perfekta: man kan lägga en ny linje med avvikande färg längs med och en bit in på den gamla så att man täcker en del av dennas bredd; därmed får man ett rakare och tunnare streck. Flera tunna lager färg ger bättre resultat än ett enda tjockt lager, i synnerhet vid "fill-ins".
