Estlandssvenskar
Estlandssvenskar är svenskar som bor i Estland. Under en stor del av historien har Estland haft en stor svensk befolkning. Den utplånades nästan efter andra världskriget.
Innehåll
Historia
De tidigaste säkra källorna på att de bodde svenskar i Estland är daterade till 1200-talet. Många forskare tror dock att det har funnits svenskar i Estland mycket längre än så till och med innan vikingatiden. De tidiga estlandssvenskarna grundade mindre byar längs med kusterna och på öar utanför Estland och Lettland. Under medeltiden flyttade många svenskar till Estland från Sverige och Finland. Man tror att Estland koloniserades av svenskar på liknande sätt som Norrland.
Mellan 1558 och 1721 tillhörde Estland Sverige. Detta innebar ett uppsving för den svenska befolkningen som fortfarande var lojala till Sverige. En stor del av handeln och politiken togs över av Svenskar under denna tid. Det gynnade den svenska befolkningen.
Sovjetunionens ockupation av Estland
Fram till andra världskriget fanns det ett tiotusental estlandssvenskar. 1940 anföll Sovjet Estland. Flera tusen ester blev avrättade eller deporterade till Sibirien. Den estlandssvenska tidskriften kustbon förbjöds. Alla tillgångar nationaliserades. En stor mängd estlandssvenskar blev deporterade till Sibirien. Främst intellektuella och personer med höga positioner inom det svenska samhället i Estland deporterades. Inga personer överlevde deporationen. Sovjetunionens första ockupation av Estland slutade 1941 när Tyskland anföll Sovjetunionen. Tusentals ester och många estlandssvenskar anmälde sig frivilligt till SS och till Finska armén. Många ansåg att Tyskland var en befriare.
1944 ockuperades Estland åter igen av Sovjetunionen. Denna ockupation var mycket brutal både för ester och svenskar. Många estlandssvenskar hade förutspått att Estland skulle ockuperas innan 1944. Därför bad de tyskarna att få tillstånd att flytta till Sverige. Till skillnad från Sovjetunionen gav tyskarna estlandssvenskarna rätten att flytta till Sverige. Mellan 1943 och 1944 flydde cirka 7000 svenskar tillbaka till Sverige. De som var kvar i Estland hade det mycket svårt. De områden som svenskarna bodde i förvandlades till militärområden. Många blev deporterade till Sibirien där nästan alla dog. De få kvarvarande fick arbeta på kolchoser under slavliknande förhållanden. De var för få för att upprätthålla sin kultur. Efter Sovjetunionens ockupation var den svenska kulturen i Estland nästan utdöd.
Efter Sovjetunionens fall
Efter Estland åter igen blev fritt från Sovjetunionen 1991 återupplivades estlandssvenskarna. Många estlandssvenskar reste tillbaka till sin hembygd. Stora markområden gavs tillbaka till sina svenska ägare. Många byggde semesterstugor i Estland andra flyttade dit permanent. Många hembygdsföreningar startades för att förvalta svenskars egendom i Estland. Många av dessa organisationer hade också verksamhet som rörde sin kultur och historia. Bland annat startade Aibolands Museum i Hapsal. Aibolands Museum är ett museum för svenskar som bott i Estland.
Aiboland
- Huvudartikel: Aiboland
De estlandssvenska områdena kallas Aiboland eller svenskestland .Estlandssvenskarna bor främst nära Östersjön. Många estlandssvenskar bor på öarna Runö, Ormsö, stora och lilla Rågö och Nargö. Fram till andra världskriget var svenskar majoritetsbefolkning på många orter. Närheten till vatten var viktigt på grund av fisket samt kontakten till Sverige. Hapsal var den viktigaste staden för estlandssvenskar. I Hapsal fanns även ett svenskspråkigt gymnasium.
Naturen i Aiboland är väldigt lik naturen på Öland. Aiboland är platt med många långa sandstränder.
Estlandssvenskarnas kulturföreningen Svenska Odlingens Vänner (SOV)
1909 grundades föreningen Estlandssvenskarnas kulturföreningen Svenska Odlingens Vänner för att främja estlandssvenska intressen. Planer på att starta en svensk förening i Estland hade funnits länge men de Ryska myndigheterna hade stoppat alla försök. Före andra världskriget fungerade SOV som en stat i staten. SOV drev flera skolor, organiserade idrottsevenemang och byggde kyrkor.
Efter andra världskriget förbjöds SOV i Estland. Organisationen fortsatte i Sverige med syfte att vara en förbindelselänk mellan Estlandssvenskar. SOV har även som syfte att främja Estlandssvensk kultur och historia.
Efter att Estland blev självständigt så har SOV drivit flera projekt för hemvändande estlandssvenskar och stöd för estlandssvenskar som återfått mark i Estland.
Kustbon
- Huvudartikel: Kustbon
1918 grundades tidningen Kustbon av Estlandssvenskarnas kulturföreningen Svenska Odlingens Vänner. Tidningen lades ner under andra världskriget men återuppstod 1944 I Sverige. Tidningen ges ut kvartalsvis och innehåller historiska och kulturella artiklar samt reportage om SOVs verksamhet.
Aibolands museum
- Huvudartikel: Aibolands museum
Aibolands museum är ett museum i Hapsal, Estland. Museet har som syfte att bevara det estlandssvenka kulturarvet och berätta om estlandssvenskarnas historia. Museet har som mål att vara ett levande museum och anordnar folkdans, segling och båtbygge.
Dialekter
Det finns en stor variation i dialekterna som talades av svenskar i Estland. Språkutvecklingen i bland estlandssvenskar skildes från språkutvecklingen i Sverige på ett sätt som påminner om utvecklingen i Finland. Svenskan i Estland följde inte med när svenskan i Sverige förändrades. Samtidigt så skedde förändringar i språket i Estland. Språket förändrades mindre i Estland än vad det gjorde i Sverige.
Estlandssvenskarna lånade en del ord från tyskan, ryskan och estniskan.
Uttalet i bland estlandssvenskar skiljer sig även från rikssvenska uttalet. Estlandssvenskar uttalar till exempel konsonantgrupper som sk, lj, dj och gj som de stavas. Uttalet liknar det uttal som var vanligt i Sverige för flera hundra år sedan.
