Edvard Grieg

Edvard Grieg

Edvard Grieg var en norsk nationalromantisk kompositör och pianist som föddes den 15 juni 1843 i Bergen i Norge - och dog den 4 september 1907 i Bergen i Norge. Edward Grieg är en förgrundsgestalt inom den nordiska nationalromantiken. Hans friska, lyriska musik, inspirerad av Norges natur och norsk folkton, blev mycket uppskattad också internationellt. Han skrev inte stora verk som symfonier och operor men var i särklass som kompositör i det lilla formatet. Grieg var dessutom skicklig både som pianist och dirigent.

Barndomen och uppväxten

Edvard Griegs förfäder på faderns sida härstammade från Skottland. Hans mor, Gesine Judith Hagerup, stammade från en gammal norsk ämbetsmannafamilj. Grieg växte upp i en mycket musikalisk miljö. Modern var en förträfflig pianist, utbildad under flera års studievistelse i Tyskland. Med fast hand ledde hon sin sons musikaliska utveckling, och redan under barnaåren lärde han känna både Mozarts och Chopins musik. Mozart var fru Griegs favoritkompositör, och denna förkärlek för Mozart fick Edvard i arv.

Själv trevade han sig tidigt fram på pianot, och särskilt hänryckt var han, när han upplevde samklangen mellan tonerna. Det rika fantasi- och dagdrömmarliv, som han efter hand utvecklade, gjorde inte uppväxtåren lättare för honom. Året 1858 betecknar en vändpunkt i Griegs liv. Han var då 15 år gammal. I fyra år studerade nu Grieg vid konservatoriet i Leipzig med undantag av ett halvt år, då han måste avbryta sina studier på grund av en lunginflammation, som förstörde hans vänstra lunga för resten av livet.

Leipzig konservatoriet var ansett som Europas bästa, och Grieg lärde sig otroligt mycket musik där. Under sin vistelse i Leipzig kom han också i kontakt med musik, som kom att betyda mycket för hans utveckling. Avgångsbetyget från konservatoriet visade också ett utmärkt resultat. Grieg var likväl av den uppfattningen, att han hade lärt synnerligen lite där.

Vistelsen i Danmark

Under de tre första åren efter Leipzigvistelsen var Grieg växelsvis hemma, i Danmark och på resor i Tyskland och Italien. Hemma kom han närmare kontakt med Ole Bull. I Danmark kom han i kontakt med de stora musikpersonligheterna Niels Wilhelm Gade och Johan Peter Emilius Hartmann och den nordiska tonen han fann i deras musik, gav honom för första gången en känsla av att ha funnit något, som var släkt med hans eget. Av långt större betydelse var det ändå att Grieg i Köpenhamn också mötte Richard Nordraak för första gången. Dennes frejdighet och självsäkerhet var raka motsatsen till Griegs beskedliga försagdhet och hela Nordraaks personlighet gjorde ett starkt intryck på Grieg.

Griegs tidiga utveckling som tonsättare och musiker

Under samvaron med Nordraak utvecklades Grieg med stormsteg. Det var som om slussarna i hans sinne öppnat sig och han plötsligt vågat ge sig sin egen smak och sitt eget väsen i våld. Nordraak hade lärt honom självtillit. Han hade väckt honom till medvetande om sin uppgift som nationell konstnär, han hade visat honom, att norskheten kunde och borde bli något centralt, något avgörande för hela hans inställning som kompositör, han hade ställt upp mål för honom och givit honom mod att kämpa för dem. Grieg kastade sig ut i arbetet, och under loppet av en kort tid skrev han en rad kompositioner, som betecknar ett genombrott för det personliga och nationella i hans konst. Från och med nu var det tanken på det nationella i musiken, som upptog och hänförde Grieg framför allt annat.

Stipendium

Ett brev med en varm hyllning från Franz Liszt skaffade honom ett stipendium till Italien år 1868. Hela denna resa blev en stor succè, det visar både hans brev och redogörelsen till departementet. Efter vistelsen i Italien slog Grieg sig ned i Bergen. På uppmaning av Henrik Ibsen hade han gått med på att skriva musik till Peer Gynt. Detta arbete, som han hoppats få fort färdigt, kom emellertid att uppta all hans tid och alla hans tankar i nästan två år. Han arbetade med verket hemma och på resor, både i Köpenhamn och i Leipzig och klagade över att Peer Gynt var den mest omusikaliska av alla sujetter. Först hösten 1875 var han klar med partituret.

Grieg fick nu ett kungligt stipendium och gav sig ut på nya konsertresor i Tyskland, Danmark och Norge. Överallt mottogs han med hänförelse. Bara fackkritikern i Leipzig var - föga förståelsefull. Våren 1880 var Grieg tillbaka i Bergen, och nu var han gripen av arbetsiver. Denna gång var det A.O. Vinjes diktning, som utlöste hans längtan att skapa. I rask följd skrev han hela tio sånger, som alla hör till hans allra bästa.

För att om möjligt få impulser från en ny miljö, sökte han1883 ett stipendium för att resa till Paris. Han bestämde sig för att resa på turneér. Detta blev den verksamhet, som kom att sysselsätta Grieg mest under den närmsta tiden, ända tills hans dåliga hälsa efter år 1900 så småningom satte stopp för den.

Byggnadsmästaren Grieg bygger sig ett eget hus

Utlandet och konsertlivet gav dock inte Grieg vad han hade väntat sig: Ett eget hus var målet, och Grieg var inte sen att realisera tanken, då han kom hem till Norge. På sommaren var han likväl fullt sysselsatt med att skriva musik till 200-årsjubileet av Ludvig Holbergs födelse, som i sviten Fra Holbergs tid. Men i december 1884 berättar han i ett brev, att han verkligen inte längre vet, om han är musiker eller byggmästare, så helt upptar byggnadsarbetet av det nya huset i Bergen honom. Redan på våren kunde han flytta in i sin kära villa Troldhaugen utanför Bergen.

Men inte heller i sitt nya hem fann Grieg den inre ron och jämvikten. Utlandet lockade honom ständigt, och han kastade sig åter ut på nya slitsamma men lockande konsertresor. Både som kompositör, dirigent, pianist och ackompanjatör åt Nina Grieg väckte han överallt beundran. Grieg gav ofta uttryck för att konsertresorna tog på hans krafter, och han hade ständig hemlängtan till Norge och till sitt hus.

Borta bra och hemma bäst

Sommaren hemma och vistelsen på högfjället tillsammans med vänner var det som gav Grieg tillbaka den kraft och friskhet som han förspillde på sina konsertresor. Det var också huvudsakligen under denna årstid, som han började komponera på allvar. Efter en sådan lyckad sommar år 1886, skrev han sångsamlingen - Reiseminder fra fjeld og fjord - och violinsonaten i c-moll. Efter drygt ett års vistelse hemma for Grieg hösten 1887 till Leipzig, där han tillbringade vintern och ständigt var tillsammans sina yngre norska kollegor Christian Sinding och Johan Halvorsen.

Denna vistelse verkade mycket stimulerande på Grieg. Full av vitalitet och energi stod han på våren färdig att sätta igång igen. Denna vår hade Grieg sin första konsert i London, och tog Londonborna med storm. Efter en kort vistelse hemma gjorde han sitt första framträdande i Berlin i början av 1889 och i Paris i slutet av samma år. I båda dessa städer gjorde han stor lycka.

Nationell inställning

Redan år 1877 hade Grieg i privatbrev givit uttryck för att han inte längre var så nationellt inställd som förr. Denna utveckling bort från det nationella blev efter hand mer och mer utpräglad hos Grieg. Denna Griegs utvecklingslinje bort från - jakten efter nationalitet - , bort från - allt för mycket folklighet - , mot en bredare allmännare syn, har sin paralell hos moderna kompositörer som Aaron Copland och Roy Harris. Även de har som Grieg menat på att en avsiktlig och eftersträvad nationalism, inte bara är onödig utan också skadlig.

Grieg fortsatte att konsertera både ute och hemma och alltid med stor framgång. Bara under kortare perioder kunde han komponera, men en del av de verk han då skrev hör till de bästa.

Griegs uttalar sig om Dreyfus affären

De sista sju åren av sitt liv måste Grieg kämpa med en ständigt vacklande hälsa. Aktuella händelser i samtiden upptog Griegs intresse. Han hade en utpräglad rättskänsla och på 1890-talet kom han med skarpa offentliga uttalanden om fransmännens hållning till Dreyfus affären - Dreyfus var en fransk officer, som blev oskyldigt dömd och deporterad till Djävulsön, anklagad för att ha sålt militära hemligheter till Tyskland.

Griegs förebilder

Grieg hade mycket bestämda uppfattningar om musiker och deras musik. Som ideal för honom stod Mozart, men han kände också stark anknytning till en del av romantikens mästare som Robert Schumann, Frederic Chopin, Piotr Tjajkovskij, och han var en stor beundrare av Richard Wagner och Johannes Brahms. Nya riktningar inom musiken, i synnerhet ny fransk musik som Claude Debussys kompositioner hade hans absoluta sympati. Nyare tysk musik var han emellertid emot. Max Regers musik stämplade han som nytysk plumpudding!, och Richard Strauss opera Salome karakteriserade han som - förfallets evangelium! - trots att han såg tekniken genial.

Slutet

Varken Griegs vakna intresse, starka livsvilja eller energi kunde ge honom hälsan tillbaka. Han hade planerat en konsertresa till England hösten 1907, men då hans hälsotillstånd på sommaren förvärrades, måste han istället lägga in sig på sjukhus i Bergen. Här dog han den 4 september 1907.

Griegs gravurna är placerad i en grotta, som blev uthuggen i en bergvägg vid Troldhaugen.

Grieg var en utrycksfull musikalisk lyriker och poet, han sade: - Att måla norsk natur, norskt folkliv, norsk historia och norsk folkpoesi i toner, står för mig som det, som jag tror mig kunna uträtta stora ting inom - och på ett annat uttalande av Grieg står det: - Konstnärer som Bach och Beethoven har uppe på sina höjder byggt kyrkor och tempel. Jag vill som Ibsen uttrycker det i sina sista dramer, bygga Boliger(?) för människan, där de kan känna sig hemma och vara lyckliga.

Grieg hade som Chopin och Schumann sin naturligaste och mest självklara uttrycksform inte i de stora verken som symfoni eller opera, utan i mindre intima stämningar, som pianomusiken och sångerna.

Den svenske kompositören Hugo Alfvén skrev om Grieg: - Ingen komponist står mitt hjärta närmare än Edvard Grieg just genom den stämningsmättade, besnärjade harmoni, som i rikaste mått flödar genom hans skapelser, och genom rytmens ofta bestickande friskhet och de så enkelt och naturligt strömmande melodierna. På mig verkar hans musik övervägande visuellt, som geniala målningar i toner av norsk natur, för det mesta hållna i luftiga och skira färger.

Extern länk till Griegs verk och liv

http://klassisk-musik.se/kompositoerer/edvard-grieg.php

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Klassisk musik