Norge
Norge | ||
---|---|---|
| ||
Namn | Norge | |
Valspråk
|
Alt for Norge | |
Nationalsång
|
Ja, vi elsker dette landet | |
Huvudstad
|
Oslo | |
Språk
|
Norska (bokmål, nynorska) | |
Självständigt
|
26 oktober, 1905 | |
Folkmängd
|
4,858,200 | |
Yta
|
385,199 km² | |
Valuta
|
Kroner | |
Tidszon
|
UTC + 1 | |
Nationaldag
|
17 maj | |
Landskod
|
NO, NOR | |
Landsdomän
|
.no | |
Landsnummer
|
47 |
Norge är en monarki i norra Europa som gränsar till Sverige, Finland och Ryssland. Huvuddelen av landet är beläget på den Skandinaviska halvön, men även öarna Svalbard och Jan Mayen räknas som en del av Norge.
I Norge finns två språk, bokmål och nynorsk.
Norge blev självständigt 1905 sedan de upplöst unionen med Sverige.
Innehåll
Historia
Andra världskriget
Bakgrund
Norge hade vid denna tid starka band med Storbritannien men när andra världskriget startade 1939 slöt Norge inte upp på Storbritanniens sida utan förklarade sig neutralt. Norge blev dock snart intressant av de stridande parterna på grund av sitt geografiska läge. Längs Norges kust gick transporter med den för Tyskland så viktiga järnmalmen från Sverige. Tyskland var dessutom intresserade av baser för ubåtar och övervattensfartyg på Norges västkust. Storbritannien å sin sida var intresserade av att stoppa järnmalmstransporterna, främst genom att minera norskt territorialvatten. Men de var även beredda på att snabbt kunna besätta norska hamnar om de ansåg det behövas.
Operation Weserübung
I samband med Altmarkaffären den 18 februari 1940 blev tyskarna övertygade om att norrmännen antingen inte kunde eller ville försvara sitt territorialvatten mot den brittiska flottan. Denna händelse påskyndade de tyska planerna på operation Weserübung, den tyska invasionen av Norge och Danmark.
Den 8 april beslöt Storbritannien att påbörja en omfattande minering inom norskt territorialvatten. Den 9 april inledde Tyskland sin invasion av Norge och Danmark, operation Weserübung. Tyska trupper hade snabba inledande framgångar och den norska regeringen, Stortinget samt kungafamiljen flydde huvudstaden. Samma dag förklarade ledaren för Nasjonal Samling, Vidkun Quisling, att han bildat en ny regering.
Striderna i Norge, framförallt i trakterna kring Narvik, kom att bli sega sedan allierade förband landstigit där. Den 7 juni lämnade den norska regeringen, Stortinget samt kungafamiljen Norge och tog sig till London. Den 10 juni kapitulerade Norge sedan de allierade förbanden lämnat landet på grund av de tyska framgångarna i fälttåget i väst.
Under tysk ockupation
Vidkun Quislings regering blev inte populär hos det norska folket och en tysk rikskommisarie, Josef Terboven, fick istället makten.
Stora delar av den norska befolkningen gjorde passivt eller aktivt motstånd mot den tyska ockupationsmakten. En militär motståndsrörelse byggdes upp och 43 000 norrmän tog sig till Sverige för att få militär utbildning i de norska ”polisstyrkor” som sattes upp där.
15 000 norska män tog över till Storbritannien för att strida i allierade förband medan 6 000 norska män tog värvning i Waffen-SS, se huvudartikeln Norrmän i Waffen-SS.
Krigsslutet
Under hösten 1944 besatte sovjetiska trupper Kirkenes i norra Norge. 200 000 tyska soldater retirerade genom Norge sedan Finland bytt sida och med militärt våld tvingat tyskarna ur landet. I maj 1945 kapitulerade Tyskland och de tyska trupperna i Norge kunde lugnt avväpnas. De sovjetiska trupperna lämnade inte landet förrän i september.
Efter kriget dömdes många norrmän i "den norska landsförrädaruppgörelsen" till olika straff för att de på olika sätt arbetat tillsammans med tyskarna. 18 000 dömdes till fängelse, 28 000 fick böter och/eller förlust av medborgerliga rättigheter, 30 dömdes till döden varav 25 avrättades.
Källor
- Nationalencyklopedin, Andra världskriget – En uppslagsbok om bakgrund, förlopp och efterspel, 2004.
i ämnesportalen om Geografi och länder |