Blot

Blot var en offergåva i fornnordisk religion, med syftet att vinna gudar och alvers välvilja och förmå dem att uppfylla offrarens önskemål.

Ordet blot är besläktat med gotiskans blôtan i meningen "dyrka, tillbedja", och forntyskans bluozan, i betydelsen "offra". Troligen har ordet ursprungsbetydelsen "åkalla med besvärjelse eller offer". Ett blot går i princip ut på att helga maten och bjuda in gudarna till måltiden. Några av de mest kända bloten är höstblot, julblot och vårblot. Offren slaktades rituellt och blodet bestänktes altaret och templet, både utvändigt och invändigt, liksom blotdeltagarna. Köttet kokades länge och åts sedan vid den åtföljande gemenskapsmåltiden. Man drack även skålar för gudarna, för kungalycka och bondefred.

Man utförde blot ofta i samband med varsel om framtiden. Blot skall ha hållits, enligt berättelser, tre gånger om året - höstblot (oktober) för god äring (skörd), midvinterblot (december) för god gröda och sommarblot (april) för krigslycka.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Nordisk tradition

Källa

• Nationalencyklopedin
• Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar (sv. övers. 1984)
• C.-M. Edsman, "Opening Address", Scripta Instituti Donneriani Aboensis (1990)
• F. Ström, Nordisk hedendom (1985)