Gotiska

Gotiska är ett numera utdött språk. Det talades från ca år 300 f.Kr. av de goter som bodde vid nedre Weichsel (numera floden Wista i Polen). Under andra hälften av 200-talet började goterna utvandra mot söder.

Spåket delas upp i östgotiska och västgotiska. Östgotiska talades av ostrogoterna (som felaktigt kallats östgoter). När det östgotiska riket i Pannonien tillintetgjordes år 555 dog språket också ut omkring år 600. Krimgotiskan och Tetraxitiskan, efterföljare till gotiskan, användes fram till mitten av 1700-talet.

Västgotiska är den dialekt man vanligen avser när man talar om gotiska. Språket talades av visigoterna (som felaktigt kallats västgoter) och förekommer i runskrifter och personnamn från 300-talet. Det mest berömda minnet av gotiska är bibelöversättningen Codex Argenteus. Texten översattes av biskop Wulfila omkring år 500 och finns sedan år 1669 i Uppsala universitetsbibliotek.

Västgoterna vandrade ända till södra Frankrike och Spanien, där språket talades fram till ca år 1000 då det upphörde att existera. Gotiskan har en ålderdomligare form än övriga germanska språk.

Gotiska tillhör den östgermanska språkgruppen, som är en del av den germanska språkfamiljen och den indoeuropeiska språkstammen.