Afrikander-Bond
Afrikander-Bond (Afrikander-förbundet, ofta kallat endast "the bond") var en politisk sammanslutning inom det holländska folkelementet i Sydafrika. Förbundet grundades år 1881 av F. W. Reitz, sedermera Oranje-fristatens president och Transvaals statssekreterare, och Karl Borckenhagen, en i Bloemfontein bosatt tysk, samt hade 1882 sin första kongress i Graaff-Reinet.
Dess syfte var att väcka afrikanderbefolkningens nationalkänsla, förbättra dess ekonomiska villkor, öka dess politiska inflytande och förbereda Sydafrikas självständighet, säkerligen ej under brittisk flagg. Urspr. hade förbundet en för Kapkolonien och de båda republikerna gemensam organisation, men snart fick dess avdelning i Kap en självständig ställning samt vann där under J. H. Hofmeyrs (se d. o.) ledning allt större ekonomiskt och politiskt inflytande. Förbundet understödde förgäves transvaalboernas planer på Bechuanaland 1884, slog därpå till en tid in på en till det yttre mera engelskvänlig politik och skänkte Cecil John Rhode’ ministär sitt stöd (1890-1896).
År 1898 kom en "bond"-ministär under W. P. Schreiner till makten. Under boerkriget iakttog förbundet en mot de båda boerrepublikerna sympatisk, men officiellt neutral hållning, ehuru många av dess medlemmar öppet anslöt sig till upproret i norra Kap-kolonien. Efter krigets slut har förbundet av Hofmeyr (1902) ombildats på bredare basis och med tydligare erkännande av Englands övervälde samt uppgått i det s. k. Sydafrikanska partiet.
Se även
