8,8 cm Flak 41

8,8 cm Flak 41 (Flak = Fliegerabwehrkanone) var en tysk luftvärnskanon under andra världskriget.

Bakgrund

1939 förutsade en tysk analys att befintliga 8,8 cm luftvärnskanoner snart skulle vara föråldrade. Därför påbörjades arbetet med en ny 8,8 cm luftvärnskanon. Den nya kanonen var redan från början tänkt att kunna användas i flera roller, förutom luftvärnskanon så skulle den även kunna användas som pansarvärnskanon, fältartillerikanon eller kustartillerikanon.

Egenskaper

Resultatet blev en komplicerad konstruktion vars prototyper blev färdiga 1941 och fick beteckningen 8,8 cm Flak 41. Kanonen drogs med tekniska problem och utvecklingsarbetet fortsatte fram till 1943 utan att alla problem löstes. När kanonen slutligen kom ut i operativ tjänst krävde den ovanligt mycket underhåll och reparationer. Av denna anledning tillverkades den enbart i ett begränsat antal.

8,8 cm Flak 41 var byggd för att kunna avfyras i transportläge med de kryssformade sidoarmarna utfällda. Skotthastigheten var 25 skott/minut och maximal skjuthöjd var 14 700 meter. Undersökningar visade att Flak 41 genomsnitt behövde hälften så många granater för att skjuta ner ett bombplan på hög höjd jämfört med 8,8 cm Flak 18. Dock motsvarar i detta fall ”hälften” 8 000 granater.

Operativ historia

De första exemplaren av 8,8 cm Flak 41 som skickades till fronten hamnade Tunisien där de deltog i ökenkrigets slutskede. Dock gjorde de tekniska problemen att kanonen inte kunde visa vad den gick för. Därefter tjänstgjorde kanonen enbart inom Tyskland där de skyddade viktiga industriområden. Denna placering gjorde att de även var nära de verkstäder de behövde för sitt frekventa underhållsbehov.

Källor

• Chant, Chris. Artilleri. Svenskt Militärhistorisk Bibliotek. 2007.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget