Hans-Gösta Pehrsson

Metapedia

Hoppa till: navigering, sök

Hans-Gösta Pehrsson, född 1910, död 1974, var en svensk frivillig i Waffen-SS.

Hans-Gösta Pehrsson blev den högst dekorerade och befordrade svensken i Waffen-SS. Han avancerade till SS-Hauptsturmführer och var kompanichef för tredje kompaniet i Waffen-SS divisionen Nordlands spaningsbataljon AA11.

Han var medlem i Nordisk Ungdom, och när han 1933 flyttade till Danmark gick han med i det danska nationalsocialistiska partiet DNSAP.

Den 21 juli 1941 anmälde han sig som frivillig till Waffen-SS. Efter utbildning i Posen sändes han i maj 1942 till Ilmensjön strax söder om Novgorod. Där blev han chef för en kulsprute- och granatkastarpluton i Freikorps Danmark. Han befordrades till SS-Oberscharführer. Han genomgick en officersutbildning i Bad Tölz och utexaminerades i oktober 1943 som SS-Untersturmführer. Därefter blev han plutonschef i Waffen-SS divisionen Nordland.

Den 19 april 1944 stupade kompanichefen för 3. kompaniet i AA11, och Pehrsson blev hans efterträdare. En tjänst som han med vissa uppehåll skulle ha resten av kriget.

Under det andra Kurlandslaget, hösten 1944, fick Pehrssons kompani order om att inta en för hela försvaret av Kurland väsentlig höjd i närheten av Trekni. De erövrade den och fick order direkt från kårchefen Felix Steiner om att hålla den. Under hårda och blodiga närstrider höll kompaniet höjden fyra dagar, innan de på den femte blev tvungna att retirera. Pehrsson upptäckte vad som höll på att ske och skrek: "Fega stackare! Gå tillbaka!". Han ledde sedan själv motanfallet. Med endast tolv man återerövrades höjden, och de tog över 100 fångar. Därefter sände Pehrsson en radiorapport till bataljonschefen Rudolf Saalbach, i vilken han förklarade: "Ställningen återtagen, om det inte snart kommer fram en låda snaps, så lämnar vi den igen." Saalbach visste att Pehrsson menade allvar och kom personligen med den begärda lådan snaps. Pehrsson blev för sina och kompaniets insatser dekorerad med Ehrenblattspange des Deutschen Heeres.

Den 17 april 1945 blev Pehrsson underrättelseofficer i staben. Vid ett tillfälle fick Pehrsson civilpermission för att ta sig till den svenska legationen för att fråga om de kunde skydda de svenska överlevande. Legationen avböjde. Därefter tog han i de kaotiska slutstriderna i Berlin åter befälet över tredje kompaniet.

Under ett misslyckat utbrytningsförsök den 2 maj träffades Pehrssons SPW av fientlig eld. Föraren, Ragnar Johansson, dödades, medan Pehrsson sårad lyckades ta skydd i ett närliggande hyreshus. Han undkom sovjetisk fångenskap och tog sig så småningom tillbaka till Sverige.

Soldater i hans kompani har i efterhand beskrivit Pehrsson som en chef som försökte undvika onödiga förluster men har även hävdat att han var äregirig och hänsynslös i vissa situationer.

Hans-Gösta Pehrsson avled den 16 mars 1974 i cancer och ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

På Svensk ungdoms skiva Frihetsmarscher och kampsånger finns bland bonusspåren en ljudupptagning från en jordbunker i Estland 1944 där Hans-Gösta Pehrsson och Karl-Olof Holm berättar en anekdot.

Frihetsrockbandet Fyrdung har även gjort en låt med titeln "Pehrssons kompani" som är tillägnad just Hans-Gösta Pehrsson.


[redigera] Utdrag från Pehrssons anteckningar:

Den 20 augusti 1944: Uppsittning! Marsch till Dorpat. Ankomst under kvällen. Följande morgon hänvisad till samarbete med lokalförsvarsförband, cirka 40 kilometer söder om Dorpat. Uppgiften: Upprätthålla kontakten mellan divisionens högra flygel och 11. Infanterie-Division norr om Elva genom spaningspatruller. Helt självständig samverkan med regementeschefen...

Den 22 augusti: En egen spaningspatrull upptäcker fientligt infanteri med pv-pjäser (...) under snabb framryckning längre fram (...) Vid lunchtid rapporterar divisionen att ryssarna tagit en by i vänstra flanken - osäkert, inget stridsbuller. Jag ledde en spaningspatrull med amfibiefordon, blev utsatt för beskjutning från två håll strax hitom byn. Lyckades med konststycket att vända fordonen och återvände utan skador. Byn måste snarast återtagas, innan ryssarna hinner gräva ner sig. Enda möjligheten till detta: Uppsuttet anfall för att utnyttja det även för ryssarna oklara läget. Anfallet påbörjas, från två håll, delvis med oskyddade flanker. Framgångsrikt, enda förlusten: en pv-granat i en av vagnarna, utan personförluster.

Den 22-23 augusti: Det egna infanteriet tillbakarycker mycket omständigt till den nya försvarslinjen. Första etappen: Godset Mooste. På grund av föråldrad befälsföring från regementet tog tillbakaryckningen 15 timmar. 3:e kompaniet utgjorde eftertruppen, förlorade en vagn genom pv-eld, 1:a plutonen blev innesluten, ett skenanfall avlastade och personalen lyckades ta sig ut." - citat från Herbert Pollers bok (se: Rekommenderad läsning).


[redigera] Citat från ett nummer av Den Svenske:

"Tapperhetsmedalj till Sveaborgsman

Bland de soldater i frivilligdivisionerna 'Wiking' och 'Danmark' [syftar på Nordland, som hade ett regemente som hette just Danmark], som på östfronten tilldelats hederstecken på grund av tapperhet, befinner sig enligt meddelande från Berlin även Obersturmführer Hans-Gösta Pehrsson från Sverige. Persson tillhör SSS liksom de flesta av den lilla grupp svenskar, som ännu kämpa därute och representera Sverige i försvarskampen mot bolsjevismen. Samtidigt med utmärkelsen fick Persson tillsammans med några danska frivilliga omnämnande i tyska arméns hedersblad på grund av särskilt stor tapperhet på slagfältet."


[redigera] Rekommenderad läsning:

  • Pansarspaning med Waffen-SS på östfronten. SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 "Nordland" av Herbert Poller. Leandoer & Ekholm förlag, Stockholm. 2006. ISBN: 91-975894-5-4 (den svenska utgåvan är utökad och kompletterad av Martin Månsson och Lennart Westberg)
Den här artikeln är hämtad från http://sv.metapedia.org/wiki/Hans-G%C3%B6sta_Pehrsson
Personliga verktyg