Tryckkammarfordon

Tryckkammarfordon, var en metod som enligt protokollen från Nürnbergrättegångarna användes under Förintelsen som experiment. Resultatet av experimentet gjorde att många fångar avled. Anklagelsen, som bygger på ett vittnesmål från Franciszek Blaha, fördes fram i rätten den 11 januari 1946. Inget fordon med tryckkammare har efter andra världskriget återfunnits.

Tryckkammarfordon - beskrivning

I specialbyggda bilar med en tryckkammare där lufttrycket kunde regleras placerades fångar varpå trycket förändrades. Genom ett fönster kunde processen betraktas. Fångarna led av inre blödningar och kollapsade lungor. De flesta avled och de inre organen sändes till München för studier. Experimentet utfördes av Dr. Sigmund Rascher under åren 1942 och 1943 med syftet att studera effekterna på kroppen vid exempelvis fallskärmshoppning. Fångar som överlevde experimentet hostade blod.

Utdrag ur Nürnbergrättegångarnas protokoll

"In 1942 and 1943 experiments on human beings were conducted by Dr. Sigmund Rascher to determine the effects of changing air pressure. As many as 25 persons were put at one time into a specially constructed van in which pressure could be increased or decreased as required. The purpose was to find out the effects on human beings of high altitude and of rapid descents by parachute. Through a window in the van I have seen the people lying on the floor of the van. Most of the prisoners used died from these experiments, from internal hemorrhage of the lungs or brain. The survivors coughed blood when taken out. It was my job to take the bodies out and as soon as they were found to be dead to send the internal organs to Munich for study. About 400 to 500 prisoners were experimented on. The survivors were sent to invalid blocks and liquidated shortly afterwards. Only a few escaped."

Se även

• Övergrepp under Förintelsen

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Revisionism

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Förintelsen