Svenskfinska kriget och Gustav IV Adolf
Svenskfinska kriget & Gustav IV Adolf
Gustav IV Adolf föddes på Stockholms slott 1 november 1778 som son till Gustav III. När han var 13 år mördades hans far Gustav III och detta lär ha plågat honom genom hela livet.
Kungens valspråk löd: ”Gud & Folk”
Gustav IV Adolf hyste ett renodlat hat mot en franske kejsaren Napoleon som han ansåg var Antikrist; detta kom att påverka Sveriges framtid då han allierade sig med England som låg i krig med Frankrike. Napoleon hade planer på att genom sanktioner driva England till kapitulation och detta blev Napoleons första uppgift framöver. Napoleon lyckades dock inte övertyga Sverige att gå med på sanktionerna.
Den 7 Juli 1807 möttes de allierade tsar Alexander I och Napoleon för att diskutera bland annat Sveriges öde. De båda kom överens om att Ryssland skulle ockupera Finland som straff för att Sverige inte gick med på Napoleons krav.
Inte långt därefter skickades ett brev till Gustav IV Adolf där det ställdes ultimatum om att gå med på Napoleons krav, annars skulle Finland ockuperas. Kungen nonchalerade hela brevet och inget gjordes. Karaktärsstarkt kan man kalla det men faktum var att man från svenska ambassaden i S:t Peterburg skickade brev om att ryssarna mobiliserade vid finska gränsen, men inget gjordes.
Utan förvarning klockan 5 den 21 februari 1808 gick ryssarna över gränsen, kriget hade börjat. Major Gustav Arnkihl skickade rapport till Sverige om angreppet och Sverige började mobilisera inför kriget.
Den svenska armén bestod till skillnad från den ryska uteslutande av fria män. Många i de ryska linjerna var livegna som tvingats ut i krig och detta sänkte ryssarnas stridsmoral, svenskarna däremot var stolta över uniformen och att få kämpa för kung och fosterland.
I början av kriget retirerade svenskarna så mycket att ryssarna snabbt övertog stora delar av Finland. Detta förargade den svenska armen, svenskarna ville slåss och inte lämna sitt land utan en strid. Den 16 april kom det första slaget men svenskarna var även då tvungna att dra sig tillbaka. Men detta påverkade inte svenskarna, just att de väl fick slåss höjdes stridsmoralen i de svenska leden avsevärt. Dagen därpå vilade båda arméerna.
Trots att svenskarna vann flest strider och kämpade med högre moral än den ryska armén så förlorades Finland. Vissa lägger skulden på fega officerare som borde ha suttit vid skrivbordet, till exempel bröts eden som Karl Olof Cronstedt svor, att aldrig lämna ifrån sig Sveaborg (Finlands starkaste fästning). Karl Olof Cronstedt kapitulerade och lämnade över Sveaborg och ett av Sveriges största förräderier hade ägt rum.
Officerare som kämpade väl var tillexempel Georg Carl Von Döbeln och John August Sandels, båda deltog i några av de hårdaste striderna i kriget. Vid ett tillfälle beordrades ett bajonettanfall då inte ammunitionen räckte till och detta drev bort den ryska armén.
Slaget vid Ratan
Den 20 augusti 1809 stod det sista slaget i kriget, vilket också blev det hittils sista slaget i Sverige. Efter ett förnedrande nederlag vid Sävar retirerade svenskarna till Ratan. Den ryske befälhavaren Kamenskij var inte sen att följa efter. Kamenskij var en aggressiv befälhavare som beordrade sina trupper till attack direkt då den ryska armén hunnit ikapp den svenska. Svenskarna höll på att omgruppera sig då attacken kom men denna gång hade inte Kamenskij samma tur. Svenska slagskepp samt landbatteri öppnade eld med full kraft, slagkraften från artilleriet var så kraftigt att det inte bara skadade de ryska trupperna utan även Ratan och närliggande områden runt staden. Kamenskij flydde och detta slag som avslutade svenskfinska kriget.
