Stegling
Stegling ingick fram till 1841 i ett ”skärpt dödsstraff” i Sverige. Straffet verkställdes i regel genom att den dömde först torterades och halshöggs. Huvudet sattes på ett stegel (påle), innan bödeln lade resten av kroppen – i ett stycke eller fyrdelad – på ett vagnshjul, som hissades upp på en påle, så att alla kunde se den blodiga kroppen.
Stegling förbjöds i Sverige 1841 samtidigt med alla andra så kallade skärpta dödsstraff. Juristen Knut Olivecrona berättar i sin bok Om dödsstraffet att han fick sin övertygelse om dödsstraffets förkastlighet efter att i barndomen på 1830-talet ha sett en avrättningsplats, där steglade kroppar och kroppsdelar lämnats kvar till allmänhetens åskådande.
