Slakthus 5
Slakthus 5 är en delvis verklighetsbaserad roman av Kurt Vonnegut från 1969. Berättelsen handlar om bombningen av Dresden under andra världskriget. Kurt Vonnegut var själv krigsfånge i Dresden under bombningen, och bunkern där de hölls fångna hette just Slakthus 5.
Slakthus 5 har kallats för "en av de starkaste anti-krigsskildringarna i modern litteratur" och väckte stor uppmärksamhet då den tog upp det tabubelagda ämnet om amerikanska krigsförbrytelser under andra världskriget. Det förekom till och med bokbål på flera ställen i USA. Samtidigt blev boken mycket populär bland krigsmotståndare.
Han skriver bland annat: "Ni brände ner hela stället, gjorde det till en enda pelare av eld. Fler människor dog där, i den där eldstormen, än vad som dog i Hiroshima och Nagasaki tillsammans.".
Kurt Vonnegut använder i boken den lekfulla men träffsäkra stil som genom åren blivit hans signum. I bokens avslutning tillåter han sig dock att bli bombastisk. Boken populariserade uttrycket So it goes (ung. "Så kan det gå"). Uttrycket med sin betydelse här kommer sannolikt från Japan.
Handling
Slakthus 5 är berättelsen om Billy Pilgrim som har den egenheten att han är spastisk i tiden på samma sätt som andra är spastiska i rummet. Sålunda kan Billy befinna sig på en optikerkongress i Kanada år 2000 i den ena stunden, för att efter nästa ögonblick befinna sig i fånglägret i Dresden under de allierades bombningar 1945.
Fånglägret i fråga inryms i ett kylrum långt nere under jorden i ett slakthus - Slakthus 5 - och är det enda som återstår av Dresden någon dag senare, sedan de allierade bombat fram en så kallad eldstorm som slukar hela staden och kostar c:a 250 000 civila liv.
