Slaget vid Hastings
Slaget vid Hastings stod den 14 oktober år 1066 mellan Engelsmän och Normander. Händelsen föregicks av att den Normandiske hertigen Wilhelm hade landstigit på det engelska fastlandet med sina rekryterade styrkor, besluten att erövra den engelska kronan.
Den engelske konungen Harold samlade sina anglosaxiska trupper om ca 7,500 man. De begav sig till Hastings för att möta hotet från Normanderna med ungefär lika många män. Soldaterna bestod av bl.a. bretagnare och flamländare, många övriga hade rekryterats som legosoldater och visste att striden skulle gälla seger eller död. I de engelska styrkorna ingick en del anglo-daner.
De stridande styrkorna var uppbygga på helt olika sätt. Engelsmännen bestod i stort sett endast av infanteri. De befann sig på slätten Senlac och var uppställda så att de hade en stor skog bakom sig. Konung Harald befann sig ungefär i mitten av styrkorna med det kungliga banéret. Vid frontlinjen fanns kastmaskiner som skulle skicka stenar mot fienden när den kom.
Normanderna under Wilhelm hade mer varierande styrkor. De hade bågskyttar, infanteri, rytteri, fältverk och anfallsrytteri för att nämna några. I första ledet hade de bågskyttar och i andra ledet hade de pansarklädda fotsoldater. I det tredje ledet fanns riddare och det tunga rytteriet.
Striderna började kl 9 på morgonen när Normanderna satte sig i rörelse mot Engelsmännen. Den första konfrontationen gjordes när bågskyttarna avfyrade pilar mot engelsmännen. När Normandernas infanteri försökte bryta igenom den tätt slutna engelska styrkan slogs anfallet tillbaka. Då gjorde Wilhelm ett våldsamt anfall med sitt rytteri, men engelsmännen stod emot även detta anfall och tvingade Normanderna att retirera. Wilhem gjorde ytterligare ett anfall men lyckades inte heller då.
I ett försök att vilseleda engelsmännen gjorde han ett låtsat försök till flykt. När engelsmännen följde efter tvärvände Wilhelm med sina styrkor och slog ned engelsmännen. I ytterligare några sådana listiga manövrar lyckades man vinna mindre slag. Men engelsmännen, som var en tätt sammansatt grupp fortsatte att tvinga Normanderna att retirera. Konung Harald stupade dock och det kungliga banéret föll i Normandernas händer.
När natten kom förföljde Normanderna engelsmännen som övergav sina ställningar och grupperade sig bakom den skog de placerat sig framför. Normanderna utgick med segern.
Det största felet Engelsmännen gjorde var att förfölja de flyende Normanderna som med sin list snabbt vände och i flera fall kunde decimera den engelska styrkan. Eftervärlden anser att om engelsmännen bibehållit sina styrkor i en tätt sammansluten grupp, så skulle Normanderna förmodligen inte kunnat segra. Ungefär 5,000 man dog uppskattningsvis i striderna.
Slaget vid Hastings skildras i Bayeuxtapeten. Wilhelms halvbror var biskop i Bayeux och var förmodligen av av dem som tog initiativ till att den framställdes, men uppgifterna är osäkra.
