Panteism

Panteism, från grekiskans πάν (pán, "allt”) och θεός (théos, "gud"), är uppfattningen att hela naturen, världen eller universum identifieras med och är besjälat av ett eller flera gudomliga eller andliga väsen, samt att allting är ett och att inget personligt väsen existerar utanför denna andliga verklighet. De två stora panteistiska världsreligionerna är hinduismen och buddhismen. Därutöver delar generellt de flesta hedniska samt flera andra religioner i södra och östra Asien en panteistisk världsbild. Även den nutida nyandligheten är generellt panteistisk.

I Västerlandet vann termen burskap genom den irländske filosofen och författaren John Toland i och med dennes användande av det besläktade ordet “panteist” i sin bok Socinianism Truly Stated, by a pantheist (1705). Toland hittade förmodligen ordet hos Joseph Raphson, som verkar ha myntat det och använde det i sin 1697 utkomna De spatio reali. Tanken förekommer även i antikens Grekland - exempelvis hos Thales, Parmenides och Herakleitos. En kritiker, J. Fay, använde sig 1709 sedan av panteismen så som en motsvarande -ism.

Baruch Spinozas, känd för sina filosofiska arbeten som utmynnar i en panteistisk gudsuppfattning, har utvecklat ett panteistiskt synsätt där universum är det samma som naturen och därmed också gud. Spinoza påverkade i sin tur Friedrich Hegel och Albert Einstein (vilken skrev att han inte trodde på en personlig gud, utan på Spinozas gud).