One belt, one road

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Kina i rött på kartan. Medlemmar i AIIB i orange.

One belt, one road eller Sidenvägen som den även kallas, är en utvecklingsstrategi skapad av den kinesiska regeringen. ”Bandet” refererar till sammanbindande infrastrukturkorridorer; Silk Road Economic Belt. ”Vägen” refererar till sjöfartskorridorerna; 21. århundradets maritima silkesväg. Initiativet fokuserar på sammankopplandet och samarbetet mellan de Eurasiska länderna och Kina. För finansiering har Kina startat upp utvecklingsbanken Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) som även Sverige är medlem i. [1]

Den Kinesiska regeringen kallar initiativet ”ett förslag att förbättra den regionala sammanbindningen och omfamna en bättre framtid”. Oberoende betraktare menar däremot att detta är ett försök till Kinesisk dominans i den globala handeln med ett kinesiskt dominerat handelsnätverk.

I mars 2019 skrev Italiens premiärminister Giuseppe Conte under ett memorandum att ansluta sig till One belt.[2]

Sverige och Kina

Kina är Sveriges största handelspartner i Asien och ett högt prioriterat land för exportstrategin. Sveriges export till Kina var 46 miljarder kronor under 2016 och vår import från samma land var 59 miljarder. Bilateralt utbyte mellan Kina och Sverige är nu mer vanligt än någonsin. Svenska ministrar är på regelbundna besök i Kina och det har varit många besök i Sverige av kinesiska ledare. Idag handlar cirka 10,000 svenska företag med Kina och över 500 är registrerade där. Ett ökande antal kinesiska företag investerar nu i Sverige. Vetenskaplig och tekniskt samarbete mellan de två länderna har expanderat till nya områden såsom biomedicin, energihushållning och miljöpolitik.[3]

Även trots Kinas växande betydelse för Sverige kan man tycka att ett stort projekt som Sidenvägen skall väcka större intresse bland politiker och affärsmän. Hittills har gensvaret varit tystlåtet och avvaktande. Svenska intressen har haft tendensen att vänta och se innan man reagerar.

Sverige blev en bidragande icke regional medlem till investeringsbanken Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) 2015.

Kritik

Oro har framförts att One belt, one road kan ge en typ av ekonomisk imperialism som ger Kina övertaget mot andra länder, ofta länder som är mindre och fattigare. Andra oroar sig att en växande kinesisk ekonomisk närvaro runt världen kommer att leda till ökad militär närvaro. Kina har redan etablerat sin första utländska militärbas i Djibouti hösten 2017. Analytiker menar att i stort sett alla hamnar och infrastruktur för transport kan användas för både kommersiellt och militärt syfte.[4]

Chess.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Geopolitik

Referenser