Nicoló Paganini
Nicoló Paganini, italiensk violinvirtuos och kompositör. Född1782 i Genua - och död 1840, Niazza.
Innehåll
Barn- och ungdomstiden
Sex år gammal började Paganini spela fiol med fadern, som snart blev övertygad om sonens musikaliska begåvning. Faderns mål var att utnyttja sonens talang ekonomiskt så snart det var möjligt, och han skydde inte några medel att forcera sin son fram till virtuos-stadiet. Resultatet var att Paganini gjorde häpnadsväckande stora framsteg på kort tid.
Då han var 8 år, komponerade han sin första violinsonat, och 9 år gammal spelade han offentligt för första gången. Fyra år senare gav Paganini en egen konsert i Genua och gjorde enorm lycka. 1797 företog han en konsertresa till Milano, Bologna och Florens och mottogs överrallt med stor beundran, tack vare sin fenomenala spelteknik. Han tröttnade emellertid snart på faderns ingripanden och företog turnéer på egen hand. Men friheten var farlig för honom. Bara 16 år gammal var han redan en lidelsefull hasardspelare. Han spelade bort inkomsterna från sina konserter och måste slutligen pantsätta sin fiol, för att klara upp spelskulderna.
Framstående violinist
Han blev utnämnd till hovviolinist hos prinsen av Lucca och arbetade outtröttligt på att utveckla sin spelteknik på violin. 1831 lämnade Paganini Lucca för att återuppta sina konsertresor, och från denna tid ansågs han som samtidens främste violinist. I Wien väckte han 1828 sensation genom en rad konserter. Folk var utom om sig av hänförelse. Kläder, konfekt och specialrätter uppkallades efter honom, och hans bild graverades in på spatserkäppar och snusdosor. Franz Schubert hörde Paganini under hans besök i Wien och gav uttryck för sina känslor med orden: "Jag hörde en ängel sjunga i Paganinis musik".
Tre år senare spelade Paganini i Paris, och här var hänförelsen om möjligt ännu större. Paganini betraktades som ett under. Inte bara hans teknik utan också hans märkliga utseende hade en demonisk verkan på publiken. Den franske kritikern Castil-Blaze beskriver honom på följande sätt 1831: "Fem fot och fem tum lång, med ormkropp, långt blekt ansikte, markerade drag, kroknäsa och örnögon. Lockigt hår, som fladdrade runt skuldrorna, dolde en påfallande smal nacke. När han spelade var det som om två figurer var ingraverade i hans kinder. Figurerna liknade f-hålen på fiolen".
Paganini anklagas för att vara djävulens son
Så som Paganini såg ut och så som han spelade, var det inte underligt om vidskepliga människor inbillade sig att det hela inte gick helt naturligt till. Man talade om att han stod i förbindelse med djävulen, och till slut gjorde folktron honom till och med till djävulens son.
Paganini insåg mycket bra reklamvärdet i sådant. Han ville gärna skapa en aura av något oförklarigt kring sig och sin konst och underströk därför ständigt det demoniska i sitt utseende. För att undgå att andra skulle efterbilda hans konstgrepp och tricks, höll han också många av sina kompositioner för sig själv och utgav dem inte. Så hemlighetsfull verkade han, att folk ofta gjorde korstecknet inför honom, och slutligen måste han till och med på ett ställe bevisa, att hans föräldrar var helt vanliga människor.
Kompositioner och stil
Paganinis kompositioner var huvudsakligen skrivna för att verka överraskande och förvirrande på åhörarna genom nya tekniska grepp. Han fick därför stor betydelse för violinteknikens utveckling. Han skrev 5 violinkonserter, 24 capriccios för solo-violin samt kammarmusik med violin och gitarr.
Paganini var känd för sitt penningbegär, och till och med som dödsmärkt man fortsatte han att ge konserter. Sin förmögenhet hade han satt in i en spelbank, men då den gjorde konkurs, blev Paganini ruinerad. På dödsbädden nekade han ta emot Kyrkans sakrament med den följden att man vägrade att låta honom begravas i vigd jord. Först 5 år efter hans död fick hans son påvens tillåtelse att överflytta Paganinis jordiska kvarlevor till en kyrkogård.
Extern länk
|
i ämnesportalen om Klassisk musik |
