Narcissus
I den grekiska mytologin var Narcissus en jägare från Thespiae i Boiotien som var känd för sin skönhet. Narcissus var så underbart vacker att vem som än såg honom greps av kärlek, men problemet var att han avvisade varje kärlek, vilket orsakade en del att ta sitt liv i sin besatthet av hans skönhet. Narcissus har gett namnet till narcissism, en fixering av sitt yttre och allmänhetens dyrkan av sin person.
Mytologi
Flera versioner av myten har överlevt från antika källor. Den klassiska versionen är från Ovid, från hans tredje bok Metamorfoser, från år 8 efter Kristus; den handlar om Echo och Narcissus. En dag är Narcissus ute och vandrar i skogen när Echo, en Oreadisk bergsnymf, såg honom, hon blev omedelbart kär och följde efter honom. Narcissus kände på sig att han var förföljd och ropade ”Vem där?”. Echo upprepade ”Vem där?”. Hon avslöjade så småningom sig själv och försökte omfamna honom. Han klev åt sidan och sa till henne att lämna honom ifred. Hon blev förtvivlad av hjärtesorg och spenderade resten av sitt liv i ensamhet där hon sakta tynade bort och efterlämnade bara ett eko kvar av sig själv.
Nemesis, hämndens gudinna, noterade detta beteende efter att ha hört historien och beslöt att straffa honom. En gång, under sommaren, blev han törstig efter en jakt och gudinnan lockade honom till ett vattendrag där han lutade sig över vattenytan och såg sig själv i blomman av sin ungdom. Narcissus förstod inte att det bara var reflektionen av sig själv och blev djupt kär i sin spegelbild, som om det var någon annan. Oförmögen att lämna sin avbild, förstod han att hans kärlek var obesvarad och smälte därefter bort av passionens låga som brann inom honom och slutligen förvandlades han till en blomma den vita narcissen, en pingstlilja. Det var på det sättet Narcissus dog av sin kärlek till sig själv. Bara Echo finns kvar för att upprepa de ord hon hör i vinden.
|
i ämnesportalen om Antiken |
