Legenden om Newroz
Legenden om Newroz, är en mytologisk berättelse som ligger till grund för nyårsfirandet Newroz, det kurdiska nyåret som även markerar kurdernas nationaldag.
Legenden om Newroz
I Kurdistan fanns det en ondskefull Assyrisk kejsare vid namn Dehak, som drabbades av en ovanlig Sjukdom som resulterade i att två förskräckliga ormar växte upp ur hans båda axlar. Dehak blev nu alltmer maktlysten och skräckinjagande. När en tid hade gått, blev den Assyriska kejsaren förskräckt då han med sitt sjätte sinne kände vad ormarna tänkte. Ormarna planerade att äta hans hjärna. Då ormar har dålig hörsel, kunde Dehak med relativ lugn tillkalla sina tjänstemän. Han beordrade dem att tillkalla världens skickligaste medicinmän. Hans sjukdom måste botas, men ormarna får inte dödas, detta skulle medföra hans egen död.
Mycket snart anländer medicinmännen till Dehaks palats. De undersöker Dehak utan framgång och en efter en avrättas dem. Nu var det bara en kvar. Han insåg att sjukdomen var obotlig, men att ormarna tyckte om människohjärna. Han gav kejsaren rådet att enda botemedlet mot sjukdomen var att offra två pojkar till vardera ormar på hans axlar. Varje dag skall det dödas två små pojkar från det kurdiska folket och deras hjärna skulle användas för att föda ormarna. Att låta föda ormarna med pojkhjärna, skulle efter en längre tid bota kejsaren enligt medicinmannen. Detta var en lögn och ett försök att själv slippa avrättas. Varje ny dag beordrade Dehak sina soldater att finna två små pojkar till ormarna. Folket tvingades ge bort två pojkar varje ny dag. Detta spred en stor ilska och förtvivlan och folkets enda chans var att gömma sig i bergen. Men soldaterna var många. Ingen större möda behövde man lägga ner innan man fann två nya pojkar.
Samtida levde en kurdisk smed vid namn Kawa. Han levde i en liten stad i Kurdistan. Kawa tvingades offra sin äldsta pojke när han bara var åtta år gammal. De fick fler barn, alla pojkar. En efter en togs de till slottet när de nått mogen ålder. Dehak var väldigt nöjd med att botemedlet fungerade, en väldigt lång tid hade gått och han hade inte känt ormarnas, för honom, hotfulla avsikter. Snart skulle de säkerligen växa tillbaka. Men så var inte fallet, åren gick och pojke efter pojke mördades. Varje dag offrades två nya pojkar. Kawa hade tvingats ge bort alla sina barn förutom den yngsta, vilket stod på tur. Om barnaslakten fortsatte, hotades det kurdiska folket av utrotning. Kawa bestämde sig för att få folket att göra uppror. Som smed kunde han smida svärd och andra vapen åt folket. Planen var att storma Dehaks palats en kväll.
Kvällen den 21 mars år 612 f. Kr stormade Folket med Kawa i spetsen palatsen och slog ner kejsarens arme. Kawa tog sig till palatsets innergård, där Dehak och ormarna väntade på honom färdiga för strid. Kawa var beslutsam att eländet ska ta slut i kväll. Han höjde sakta sin arm med hammaren i handen och slog till mot den ondskefulla Assyriska kejsaren och de skräckinjagande blodtörstiga ormarna. Kawa träffade mitt på Dehaks huvud. Kejsaren och ormarna på hans axlar dog. Han befriade sitt folk mot tyrannen och släpade ut Dehaks kropp, till den väntande folkmassan utanför. Kawa skulle visa att tyrannen inte längre kunde förtycka det kurdiska folket och förklarade även att man nu ska kunna få sin frihet och att ingen ny härskare skall ta Dehaks plats. För att signalera till alla Kurdistans folk att uppropet lyckats tände de eld på palatset. Som svar tände folket stora brasor på kullar och berg runt om i landet.
