La Marseillaise
La Marseillaise (svenska: Marseljäsen) är Frankrikes nationalsång, komponerad natten mellan den 24 och 25 april 1792 (enligt vissa uppgifter mellan den 25 och 26 april) av Claude Joseph Rouget de Lisle (1760-1836), officer i revolutionsarmén. Sången kom till i samband med den franska krigsförklaringen mot Österrike den 20 april samma år.
De Lisle lär ha fått inspiration till sången från borgmästaren i Strassbourg, Baron de Dietrich. Borgmästaren ska senare ha blivit avrättad till tonerna han själv var en inspirationskälla till.
La Marseillaise
Svensk text av Carl Vilhelm August Strandberg (1818-1877)
Framåt, I barn av samma fäder,
vår äras dag sin gryning har,
emot oss tyranniet träder
och reser upp sitt blodiga standar.
På edra slätter kriget larmar,
och råa knektar ropa på
att edra kvinnor slakta få
och edra barn i edra armar.
Till vapen, fria män, med sabel och med lod!
Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Vad vill då denna legoskara?
Vad är den krönta ligans mål?
Åt vem skall detta halsjärn vara
och dessa länge vässta stål?
Det gäller oss, fransoser åter;
ha, det skall egga våra män,
dem man åt kedjorna igen
och piskan skändligt överlåter!
Till vapen, fria män, med sabel och med lod!
Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Ha, skall åt främmande pultroner
vårt ädla folk som drängar gå!
Ha, skola lejda legioner
till marken våra tappra slå!
Du gode Gud, man skulle bringa
vår nacke under okets tvång,
och krönta skurkar än en gång
sin fuktel över oss få svinga!
Till vapen, fria män, med sabel och med lod!
Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Tyranner, darren! - Pliktförgätna,
dem ingen ärlig man känns vid,
förräderiets lön, förmätna,
skall gäldas er i sinom tid!
Allt tar till svärd att er bekriga,
och stupar än vår hjältestam,
ur jorden växa härar fram
till kamp emot de skändeliga.
Till vapen, fria män, med sabel och med lod!
Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Fransoser, ädla krigarskara,
var helst än edra hugg slå ner,
misskund åt dessa offer bara,
som tvingas väpna sig mot er;
med denna kung, den samvetslösa,
men dessa fränder till Boullé,
det tigeryngel, som vi se
sin egen moder sönderklösa
Till vapen, fria män, med sabel och med lod!
Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Den hemlandskärlek, kom och härda
vår tappra hämnarskara nu!
O, frihet, du tillbedjansvärda,
var med och kämpa även du,
på det du segerns Gud må båda
att under våra fanor gå
och så belackarena må
i döden din triumf få skåda!
Till vapen, fria män, med sabel och med lod!
Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod!
