Klämsgrind
Klämsgrind var en väggrind i Örberga socken, Östergötland. Numera återstår bara stenröset som låg placerat vid sidan av vägen bredvid grinden. Enligt folksägnen begravdes en trollpacka från Omberg under stenröset efter att ha blivit dödad av blixten under en utflykt. Det finns många historier från början på 1900-talet om hur människor har haft problem att få hästar att passera stenröset. De ska ha drabbats av panik, kallsvettas och stegrat sig så fort de kom i närheten.
Myten
Enligt en numera nästan bortglömd sägen ska en trollpacka från Omberg ha gjort en utflykt till Örberga och överraskats av ett åskväder. Troll var enligt traditionen rädda för åskan, troligen förknippat med åskguden Tor i den nordiska mytologin, som var känd för att dräpa troll.
Trollpackan försökte, i skydd av ett garnnystan att ta sig tillbaka till Omberg, men blixarna satte efter henne så hon tvingades att söka skydd i ett torp vid namn "Stubbet" på Arneberga gårds ägor. I torpet arbetade hustrun i huset med att klippa får och hon hade lagt ifrån sig ullsaxen på tröskeln. Trollpackan kunde inte ta sig in i huset på grund av saxen och tvingades därför att försöka fly, men hon upphanns strax nedanför vägen vid en grind och blev ihjälslagen av åskan. Grinden kom sedan på grund av detta att kallas Klämsgrinden.
Trollpackan begravdes sedan under stenröset och ett av hennes revben, ca en meter långt, sparades i sakristian i den närliggande Örberga kyrka. År 1860 fördes revbenet till Stockholm för att undersökas och försvann sedan spårlöst.
Sedan dess har det varit svårt att få hästar att passera stenröset. Hästar som man försökt tvinga förbi det har drabbats av panik, kallsvettats och stegrat sig så fort de kommit i närheten.
Nutid
Väggrinden är sedan länge bortplockad och det finns inte några spår kvar av den. Stenröset finns kvar, men det finns inga moderna källor som säger att djur skulle vara rädda för det. På gården "Stubbet" finns numera en restaurang och café vid namn Stubbegården.
Skrifter
Skrift från 1875
I en skrift om Östergötland från 1875 beskrivs Klämsgrind:
Klämsgrind, grind i Örberga socken, Östergötland. I sakristian låg för icke så länge sedan ett 3 á 4 fot långt ben, som - - -. Om det ben antecknas här följande - numera av få kända sägen. En trollpacka hade gjort en utflykt från Omberg och överraskades av åskväder, under vilket hon ville - i form av ett nystan - skyndsamt begiva sig åter till berget. Då hon emellertid icke kunde hinna undan de henne eftersättande blixtarna ("åskviggarna") sökte hon tillflykt i ett torp vid namn "Stubbet" å Arneberga gårds ägor. Uti samma torp var hustrun sysselsatt med att i stugan klippa får, under vilket arbete hon lagt saxen ifrån sig på tröskeln. När trollpackan kom till den öppna dörren, kunde hon för saxens skull icke komma in genom den utan måste vända om och flydde åter ut, men upphanns strax nedanför vid en grind, som därför ännu idag kallas "klämsgrind", av den efterjagande åskan och blev ihjälslagen. Vid klämsgrind blev trollpackan begraven.[1]
Sveriges bebyggelse
I verket Sveriges bebyggelse om Landsbygden Östergötlands län omnämns också grinden:
Vid klämsgrind funnos några resta stenar. Om dessa gick en sägen, att en trollpacka skulle blivit begravd där, sedan hon förgäves sökt skydd för åskan i torpet Stubbet. Hon dödades av blixten vid Klämsgrind. Ett revben efter henne (!) förvarades i kyrkan till 1860, då det fördes till Stockholm för att undersökas och - försvann.[2]
