Kimbrer

Kimbrerna (cimbrer) var en germansk folkstam som hade sina boplatser på den kimbriska halvön Jylland. Under slutet av 100-talet f.Kr. utvandrade de mot söder och gick ofta i strid mot kelter.

År 113 f.Kr. besegrade de romarna i slaget vid Noreia (nuvarande Kärnten) under ledning av Gnaeus Papirius Carbo. Efter det nederlaget begick Carbo självmord genom att ta giftet Vitriol. Kimbrerna vandrade därefter till Frankrike och anföll gallerna där den romerske konsuln Junius Silanus stupade år 109 f.Kr. Romarna kallade nu in tre arméer mot kimbrerna och i slaget vid Arausio (i nuvarande Frankrike) år 105 f.Kr besegrades romarna fullständigt.

Kimbrerna vandrade vidare till nordöstra Spanien och därefter till Normandie. Här träffade de på teutoner och andra germanfolk som de stod på god fot med. Teutonerna gjorde försök att ta sig in i romaren Gajus Marius militära läger men förlorade vid Aix-en-Provence (Aquae Sextiae) år 102 f.Kr. Kimbrerna hade vid samma tid tagit sig vidare till norra Italien, men blev fullständigt krossade i ett stort slag vid floden Sesias inflöde i Po. De kimbriska förlusterna var mycket stora och deras ledare kung Boiorix stupade. Kimbriska kvinnor tog livet av sig och sina barn för att inte bli romarnas fångar. De som överlevde tog sig tillbaka till Norden och bosatte sig i Himmerland på norra Jylland.