Jätte
Jättarna spelade en viktig roll i nordisk mytologi. De kallades även jötun och tursar.
Världen hade skapats av jätten Ymers kropp, ett tema man finner i många andra folks mytologier, både indo-europeiska och andra (i indisk tro skapades världen av jätten Purushas kropp). När Ymer dräptes dränktes alla jättar i hans blod med undantag av Bergelmir och hans maka. Från dessa härstammade sedan en ny jättesläkt.
Jättarnas förhållande till gudarna var dubbelt. Å ena sidan bistod de, särskilt i början, gudarna med visdom och hjälp. Oden ingick brödraskap med jätten Loke, guden Njord äktade jättinnan Skadi. Gudarnas äktenskapsrelationer till jättarna är asymmetriska, på så vis att de tog fruar från dem, men inte tvärtom.
Med tiden växte det fram fiendskap mellan jättar och gudar, och särskilt Tor beskrivs som en framträdande jättedödare. Många jättar strider mot asar och vaner under Ragnarök
Jättarna kunde anta många olika utseenden, en del var stora och fula, andra var ganska människoliknande.
Jättarnas hem är Jotunheim, och i obebygda delar av Midgård.
Tron på jättarna överlevde asatron, och det finns därför folksagor från kristen tid om dem. Ofta förklarade man då sådana naturfenomen som jättegrytor och jättekast med dem. De beskrevs då ofta som fiender till kristendomen.
|
i ämnesportalen om Nordisk tradition |
