Hugo Grotius
Hugo Grotius (Huig de Groot), nederländsk rättsteoretiker född den 10 april 1583 i Delft, Nederländerna. Död den 28 augusti 1645 i Rostock, Tyskland. Grotius är som mest känd för sitt verk Mare liberum (1609), där han ogiltigförklarar Spanien och Portugals sjöherravälde som illegitimt.
Liv i korthet
Som son till en borgmästare i ett Nederländerna, där borgarklassen traditionellt haft stark position, kom Grotius till världen med goda förutsättningar. Utmärkte sig tidigt som begåvad och blev inskriven på universitet när han var elva år, doktorerande och flyttade till Paris när han var femton år gammal. I Paris fortsatte Grotius sina studier primärt inom juridisk disciplin och erhöll vid Orleans universitet en Legum Doctor, samt imponerade vida på franska intellektuella. Grotius återvände efter några månader för att fortsätta sina studier på en mer bred basis, där han skall ha studerat det mesta däribland matematik och navigationsteknik.
Grotius fick sin första anställning som advokat 1599 i Haag, 1601 blev han historieskrivare för Holland. 1604-1605 kom Grotius att färdigställa sitt första verk med titeln, De jure predae. Verket blev ett svar på den juridiska affär mellan holländska och portugisiska sjömän som utspelats 1604, där holländare hade kapat ett välfyllt portugisiskt skepp i Malackasundet. Grotius blev 1607 utnämnd till "generaladvokat", där han var prinsen av Oraniens representant i flera holländska provinser.
Grotius gifte sig 1608 med Maria van Reigensburg, hon likaså härstammande från borgarklassen. Tillsammans fick de båda en son, Peter som skulle komma att editera och ge ut Grotius skrifter vid sidan av en anställning som jurist. Grotius avancerade successivt nu genom graderna och blev 1613 utnämnd till högste befattningshavare i Rotterdam, en position han kom att förvalta med framgång. Parallellt flöt i Nederländerna nu upp en konflikt mellan lutheraner och kalvinister/reformerta, en konflikt där den djupt religiöse Grotius kom att ta ställning för lutherna och för ett starkare självstyre för städerna. Grotius vägval i konflikten kom att få konsekvensen av att han arresterades och dömdes till livstids fängelse hösten 1618, han fängslades med andra politiska fångar i fästningen Loevestein. Grotius lyckades dock tack vare hjälp från sin lojala fru fly 1621, och var därmed tvungen att föralltid överge Holland. Grotius flykt kom att bli ett mytomspunnet fenomen, den kom att ge upphov till många rykten och dikter, även av Grotius själv.
Efter den lyckade kuppen kom Grotius fru att erkänna sin inbladning och blev därmed fängslad, men blev frigiven efter att ansökt om amnesti. Frigivningen och amnestin som hade berört Grotius hustru, inbegrip inte Grotius och därmed utlovades en belöning på honom varvid han flydde till Paris. I Paris kom Grotius att spendera flera år, där han frotterade sig med Europas intellektuella elit. Grotius åtnjöt vid den här tiden ett högt anseende och erbjöds flera tjänstbefattningar, bland annat en professur i Danmark, ett erbjudande han emellertid avböjde. Grotius träffade sedermera den svenska rikskanslern Axel Oxenstierna och tillträdde år 1634 till svensk ambassadör i Paris. Grotius behöll sin tjänst tio år till år 1644, då drottning Kristina utan vidare sände ett nytt sändebud till Paris. Grotius kom i sin bestörning att bege sig till Stockholm för att försöka samråda med Kristina, utan någon som helst framgång. På hemresan från Stockholm råkade Grotius fartyg in i en storm varpå Grotius spolades upp på land tio mil öster om Rostock, han dog tre dagar senare den 29 augusti 1645.
Filosofi
Grotius hävdade nationers och i synnerhet handelns moraliska rättigheter, rättigheter som av Grotius anses vara av gud givna. Grotius menade vidare att lagar och rättigheter inte kan bero på opinioner eller sedvanor, ty det innebär att skrupelfria härskare skulle komma att begå överträdelser mot den obestridliga naturrätten, lex naturalis. Naturrätten kom att för Grotius bli guds vilja manifesterad på jorden, således kunde Grotius även tillskriva sin filosofi en djupare metafysisk dimension. Mycket av Grotius tankar inom området kan direkt härledas till antika förebilder som Aristoteles, men även sentida tydare som Thomas av Aquino.
Bibliografi i Urval
- De jure predae
- Mare Liberum (1609)
- De jure Belli ac Pacis (1625)
- Via ad pacem ecclesiasticam (1642)
