Grundläggande tro, kristen

Jesus Kristus

I Bibeln säger Kristus att HAN ÄR, Han säger även: Jag är Sanningen, Jag är Livet, Jag är Vägen, Jag är Vinstocken, Jag är den gode Herden, Jag är Dörren, Jag är Uppståndelsen, Jag är Människosonen, Jag är Messias, Jag är Guds Son, Jag är världens Ljus, Jag är livets Bröd, Jag är Konungen, Jag är Begynnelsen, Jag är Änden, Jag är Amen vid världens skapelse. Jesus Kristus gjorde anspråk på att vara den enda vägen till Fadern: ”Ingen kommer till Fadern utom genom Mig. Haden I känt Mig, så haden I känt Min Fader; nu kännen I Honom och haven sett Honom.” Joh 14:6-7. Dessa anspråk innebär m a o att ingen rätt kan känna Gud om det ej uppenbaras för honom av Sonen. Han är Guds uppenbarelse om sig Själv. Men Han uppenbarade inte endast Gud, utan även hur människans relation till Gud bör vara.

Fadern bekänner Sonen

Vid tre särskilda tillfällen talar Fadern i det Nya Testamentet. Vid två av dessa säger Han att Jesus är Hans Son, och vid det sista tillfället säger Han att Hans namn blir förhärligat genom Sonen. Vid Kristi dop kom en röst från himmelen som sade:

Du är Min älskade Son; i Dig har Jag funnit behag. Mark 1:11.

Detta kan jämföras med den ovan citerade psalmen av David i vilken det står: ”Du är Min son, idag har Jag fött Dig. Begär av Mig, så skall Jag giva Dig folken till arv, och Din besittning till jordens ändar.” Ps 2:1 f, 7f

I Matteus, Markus och Lukas Evangelium berättas det att Jesus vid ett tillfälle på ett särkilt sätt uppenbarade sin gudomlighet. Detta skedde på berget Tabor, och kallas på svenska Kristi Förklaring. Vi läser: ”Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp på ett högt berg, där de voro allena. Och Hans utseende förvandlades inför dem: Hans ansikte sken såsom solen, och Hans kläder blevo vita såsom ljuset.” Matt 17:1-2 Därefter ser vi underbart de Gamla och Nya förbundens enhet i Jesus. Det står nämligen att Moses och Elias samtalade med Honom: ”Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med Honom.” Matt 17:3. Därefter står det:

”Och se, medan Han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst som sade: Denne är Min älskade Son, i Vilken Jag har funnit behag; hören Honom.” Matt 3:17

Strax före sitt lidande bad Kristus: ”Nu är Min själ i ångest; vad skall Jag väl säga? Fader, fräls Mig undan denna stund. Dock, just därför har Jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga Ditt namn. Då kom en röst från himmelen: ”Jag har redan förhärligat det, och Jag skall ytterligare förhärliga det.” Folket, som stod där och hörde detta, sade då: ”Det var ett tordön.” Andra sade: ”Det var en ängel som talade med Honom.” Då svarade Jesus och sade: ”Denna röst kom icke för Min skull, utan för eder skull.” Joh 12:27-30.

Treenigheten

Gud är grunden för allt som är, och allt som är, är skapat i kärlek. I kärleken finns alltid offret. Om man älskar någon innebär detta att man är beredd att offra en del av sig själv för den man älskar. Den Kristna kärleken eftersträvar fullkomlighet, att man är beredd att offra hela sig själv för den man älskar. Guds kärlek till människan är detta totala offer, denna totala utgivelse av kärlek för människan och vi ser detta i korset, i Kristi korsfästelse som skedde av kärlek till människan, för att vi skall få liv genom Hans kärlek till oss. Guds kärlek är inte egoistisk. Den är i ständig cirkulär rörelse mellan Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Vi har sett hur Gud uppenbarar sig själv som Fadern och som Sonen. Då Kristus talar om Fadern talar Han i termer av enhet: ”Jag är Vägen och Sanningen och Livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. Haden I känt mig, så haden I känt min Fader; nu kännen I Honom och haven sett Honom.” Joh 14:6-7. Senare förklarar Han hur och på vilket sätt de har sett Fadern : ”Den som har sett Mig, han har sett Fadern.” Joh 14:9. Strax därefter säger Han: ”Jag är i Fadern och Fadern i Mig.” Joh 14:11. I ett annat sammanhang sade Han: ”Jag och Fadern äro ett.” Joh 10:30.

Vid flera tillfällen talar Jesus emellertid om en tredje person som skall förbli med de Kristna efter att Han lämnat dem. Detta är den Helige Ande. Han säger: ”Det är nyttigt för eder att Jag går bort, ty om Jag icke ginge bort, så komme icke Hugsvalaren (Hjälparen) till eder...” Joh 16:7. Den Helige Ande skall fortsätta att vägleda och undervisa de Kristna: ”Men Hugsvalaren, den Helige Ande, som Fadern skall sända i Mitt namn, Han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad Jag har sagt eder.” Joh 14:26. Den Helige Ande är källan till det Kristna livet i Gud, källan till tron, hoppet, kärleken, bönen, de andliga dygderna och karismerna. Kristus säger: ”Den som tror på Mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger. Detta sade Han om Anden, vilken de som trodde på Honom skulle undfå; ty anden var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad.” Joh 7:38-39.

Vilken inbördes relation har Fadern och Sonen och den Helige Ande? Den mest betydande teologen under 100-talet, Irenaeus summerar det som uppenbarats om denna relation vilken Kyrkan kallar läran om Treenigheten. Irenaeus som var en av de tidigaste kyrkofäderna skriver:

”Det finns en enda Gud, Fadern, oskapad, osynlig, skapare av allting, och över honom finns ingen annan gud och efter honom ingen annan gud. Och då Gud har ett Ord har Han genom Ordet skapat det som har blivit till. Och Gud är ande (Joh 4:24) och har följaktligen ordnat allt genom Anden, såsom profeten också säger: Av Herrens Ord hava himlarna blivit till, och all deras kraft av Hans Ande. Ps 32:6. Eftersom Ordet alltså grundar, det vill säga ger kroppslig gestalt och verklig existens, men Anden skapar ordning och formar makternas mångfald, kallas Ordet med full rätt Guds Son och Anden Hans visdom. Också Paulus, hans apostel, säger träffande: En Gud, Fadern, som är över alla och med alla och i oss alla. Gal 4:6. Ty Fadern är över alla, men Ordet är med alla, ty genom Det har allt blivit till av Fadern, men i oss alla är Anden, som ropar: Abba Fader (Rom 8:15) och danar människan till Guds likhet. Anden pekar på Ordet, och därför förkunnade profeterna Guds Son, men Ordet förbinder sig med Anden och är därför Den som själv tolkar profeterna och för människorna upp till Fadern."

Källa: Ireneus: "Bevis för den Apostoliska Förkunnelsen"

Kristi eget dop som i Ortodoxin kallas Theophania (Guds uppenbarelse) är den första manifestationen av Treenigheten och den Helige Ande: ”Och Johannes vittnade och sade: ”Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och Han förblev över Honom. Och jag kände Honom icke; men Den som sände mig till att döpa i vatten, Han sade till mig: Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, Han är den som döper i Helig Ande. Och jag har sett det, och jag har vittnat att Denne är Guds Son.” Joh 1:32-34. Det var även vid detta tillfälle Fadern sade: Du är Min älskade Son; i Dig har Jag funnit behag. Mark 1:11. Johannes förelöparens (döparens) dop var emellertid inte fullkomligt, vilket han själv bekräftade då han sa ”Han är den som döper i Helig Ande”. Det är Kristus som gör dopet fullkomligt genom sitt eget dop.

Ireneaus skriver följande om dopets nåd: ”Och därför sker vår pånyttfödelse i dopet med dessa tre huvudpunkter, genom att det ger oss pånyttfödelse till Gud Fadern, genom Hans Son och av den Helige Ande. De som bär Guds Ande förs till Ordet, det vill säga Sonen. Sonen för fram och överlämnar dem till Fadern, och Fadern skänker dem oförgängligheten. Utan Anden är det alltså omöjligt att se Guds Ord, och utan Sonen kan ingen närma sig Gud. Ty Sonen är kunskap om Fadern, och genom den Helige Ande lär vi känna Guds Son. Sonen ger, efter Faderns behag och på Dennes uppdrag, Anden till den som Fadern vill, och såsom Han önskar det.”

Den andra manifestationen av den Helige Ande i det Nya Testamentet inträffade efter Kristi himmelsfärd då hans tolv Apostlar och Hans moder var samlade i Jerusalem. I Apostlagärningarna står det: ”Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade farit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto. Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem. Och de blevo alla uppfyllda av Helig Ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.”Apg 2:2-4. Detta skedde vid Pingst, en högtid som liksom Påsk firades redan under det Gamla Förbundet. Den nåd Apostlarna förlänades innebar att de kunde förstå alla folk oberoende av språktillhörighet: ”...var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem. Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: ’Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?’ ”Apg 2:6-7. Den Ortodoxe prästen och läraren Kallistos Ware skriver: ”Mångfalden av språk och dialekter utplånas inte vid Pingsten, men den är inte längre orsak till splittring eftersom alla nu genom Andens nåd kan förstå varandra.”

Treenighetens teologi

Sonen och den Helige Ande utgår från Fadern: ”Dock, när Hugsvalaren kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår av Fadern, då skall Han vittna om mig.” Joh 15:26. Sonen och den Helige Ande verkar i skapelsen, medan Fadern är transcendent d v s ovanför skapelsen. Gud verkar således i skapelsen genom två av personerna i den Heliga Treenigheten som på denna nivå är lika betydelsefulla. Den Helige Ande undervisade profeterna i det Gamla Testamentet och gavs till alla Kristna i det Nya. Sonen är alla människors skapare som, genom att själv bli människa, gav människan möjlighet att förbinda sig med Gud genom Honom. I relation till människan verkar Sonen och den Helige Ande framförallt genom mysterierna. Sonen är helt och hållet Gud, den Helige Ande är helt och hållet Gud och Fadern är helt och hållet Gud. Det är inte tre gudar utan en Gud som uppenbarar sig genom tre personer. De tre personerna delar en och samma gudomliga natur. Genom att bekänna Fadern på rätt sätt, bekänner vi även Sonen och den Helige Ande, ty ”ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra Honom känd” Matt 11:27, och ”...ingen kommer till Fadern utom genom Mig” Joh 14:6. Det är därför de som säger sig bekänna Fadern samtidigt som de avvisar tron på Hans Son i själva verket inte känner Fadern. Detta gäller framförallt dem som tror på Muhammed.

Kristi korsfästelse

Att Kristus skulle lida och dö för sin förkunnelse förutsågs redan av profeterna i det Gamla Testamentet och omtalades flera gånger av Honom själv. Kristus talade om sin korsfästelse då Han sade: ”När Jag har blivit upphöjd från jorden, skall Jag draga alla till Mig.” Joh 12:32. Och Han förutspådde sin uppståndelse då Han bad judarna: ”Bryten ned detta tempel, så skall Jag inom tre dagar låta det uppstå igen.” Joh 2:19. De bröt ned templet i och med att de korsfäste Honom, och på tredje dagen uppstod Han från de döda. I Gamla Testamentet står det om följande händelse: ”Då sade Herren till Moses: Gör dig en orm och sätt upp den på en stång; sedan må var och en som har blivit ormstungen se på den, så skall han bliva vid liv. Då gjorde Moses en orm av koppar och satte upp den på en stång; när sedan någon hade blivit stungen av en orm, såg han upp på kopparormen och blev så vid liv.” 4 Mos 21:8-9. Kristus säger: ”Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd.” Joh 3:14. Detta för att var och en som tror skall hava liv i Honom.

I Gamla Testamentet berättar profeten Jesaja: ”Säg till Sions dotter: Se, en Konung kommer till dig, ödmjuk och sittande på en åsna, en fåle, en åsninnas föl.” Sak 9:9. I Nya Testamentet står det: ”Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befallt dem och ledde till Honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och Han satte sig därovanpå.” Matt 21:6-7. Om att Kristus skulle bli föraktad, pinad och till sist dödas profeterar Jesaja:

”Se, min Son skall få insikt, och bliva upphöjd och mycket ärad. Liksom många skola förundras över Dig, så skall Din gestalt vanäras av människorna, och Din härlighet av människors söner. Så skola många folk förundras över Honom, och konungar hålla sin mun, ty de som ej fingo budskap om Honom, de skola se, och de som intet hörde, de skola fatta. Herre, vem trodde det som vi hade hört? och för vem var Herrens arm uppenbar? Vi förkunnade såsom barn inför Honom: som ett rotskott i törstig jord; ingen gestalt är hos Honom, ej heller härlighet, och vi sågo Honom, och Han ägde ej gestalt, ej heller fägring. Nej, Hans gestalt var föraktad, och övergiven var Han ibland människornas söner; en man med smärta, och förtrogen med sjukdom, ty bortvänt var Hans ansikte, föraktad var Han, och Han räknades för intet. Denne bär våra synder, och plågas för vår skull, och vi höllo Honom för att själv vara i knipa, och under slag, och i plåga. Men Han blev sårad för våra synders skull, och Han är sjuk för våra missgärningars skull: tuktan för vår frid blev lagd på Honom, och genom Hans sår blevo vi helade.” Jes 52:13-53:5 (Jesaja 52:13-54:1 kallas i Ortodox tradition för det femte evangeliet).

I Jes 50:6 står skrivet: ”Min rygg gav jag till slag, och mina kinder till hugg; och jag vände icke bort mitt ansikte från bespottelsens skam.” Profeten Jeremia säger detsamma med orden: ”Han skall vända kinden till åt den som slår och fyllas med hån.” Klag 3:30. I Nya Testamentet står det: ”Så tog då Pilatus och lät gissla Honom. Och krigsmännen vredo samman en krona av törnen och satte den på Hans huvud och klädde på Honom en purpurfärgad mantel. Sedan trädde de fram till Honom och sade: ”Hell Dig, Du judarnas Konung!” och slogo Honom på kinden.” Joh 19:1-3.

Efter att soldaterna hade korsfäst Honom: ”...togo de Hans kläder och delade dem i fyra delar, en del åt var krigsman. Också livklädnaden togo de. Men livklädnaden hade inga sömmar, utan var vävd i ett stycke, uppifrån och alltigenom.” Joh 19:23. Detta förutsågs av David: ”De delade Mina kläder mellan sig och kastade lott om Min klädnad.” Ps 22:19. Efter Hans död på korset står det att: ”...en av krigsmännen stack upp Hans sida med ett spjut, och strax kom därifrån ut blod och vatten.” Joh 19:34. Om denna händelse står profeterat i Gamla Testamentet: ”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta en nådens och bönens Ande, så att de se upp till Mig, och se vem de hava stungit.” Sak 12:10. Jesaja skriver: ”På grund av sin plåga öppnade Han icke sin mun. Liksom ett får fördes Han bort att slaktas, tyst som ett lamm inför den som klipper det.” Jes 53:7. David skriver: ”Varför hava hedningarna rasat och folken tänkt ut tomhet? Jordens konungar stodo upp, och furstarna kommo samman, emot Herren, och emot Hans Kristus.” Ps 2:1-2. Om Kristi kors, skrev Jesaja: ”Hela dagen har Jag utsträckt Mina händer till ett gensträvigt folk.” Jes 65:2. David säger: ”Ty många hundar hava omringat Mig, de ondas församling omgiver Mig, de hava genomborrat Mina händer och fötter.” Ps 21:17 Att han skulle få ättika att dricka på korset blev förutsagt av David: ” De gåvo Mig galla att äta, och ättika att släcka Min törst.” Ps 68:22. Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat, sade Han därefter, då ju skriften skulle i allt uppfyllas: ”Jag törstar” Där stod då ett kärl som var fyllt av ättikvin. Med det vinet fyllde de en svamp, som de satte på en isopstängel och förde till Hans mun. Och när Jesus hade tagit emot vinet, sade Han: ”Det är fullbordat”. Sedan böjde Han ned huvudet och gav upp Anden.” Joh 19:28-30.

Kristi uppståndelse

Efter tre dagar uppstod Kristus från de döda. Detta bevittnades av Apostlarna och lärjungarna. En av dem, Tomas, tvivlade dock och sade: ”Om jag icke ser hålen efter spikarna i Hans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna och sticker min hand i Hans sida, så kan jag icke tro det. Åtta dagar därefter voro Hans lärjungar åter därinne, och Tomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna voro stängda, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med eder!” Sedan sade Han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, se här äro Mina händer; och räck hit din hand, och stick den i Min sida. Och tvivla icke, utan tro. Tomas svarade och sade till Honom: Min Herre och min Gud! Jesus sade till honom: Eftersom du har sett Mig, tror du? Saliga äro de som icke se och dock tro.” Joh 29:25-29.