Galliska

Galliska utgör den kontinentalkeltiska språkgrenen och omfattar de språk som talades på pyreneiska halvön, mellersta Europa ända bort bort Svarta havet. Kelterna har i tre stora folkvandringar utbrett sig från Sydtyskland. På 500-talet f.Kr. kom de till pyreneiska halvön där de mötte ibererna och fick namnet keltibrerna. På 300-talet f.Kr. slog de sig ned i Norditalien i det område som beboddes av etruskerna. På 200-talet f.Kr. slog de sig ned i Galatien (nuvarande norra Turkiet).

Under forntiden splittrades de och blev Gallerna i södra och mellersta Frankrike, Belgarna i norra Frankrike, Belgien och södra England, Britannierna i övriga England och Wales, Gaelerna i Irland och Skottland. De senare talade en ökeltisk dialekt.

Galliskan tillhör den kontinentalkeltiska språkgruppen, som är en del av den keltiska språkfamiljen och den indoeuropeiska språkstammen.