Fyraårsplanen

Fyraårsplanen var ett nationalsocialistiskt och tyskt program för upprustning och tjänade som förberedelse för andra världskriget. Riktlinjerna hade dragits upp av Hermann Göring tillsammans med bland annat ledande befattningshavare inom IG Farben.

Den politiska och strategiska planen menade till att det tyska folket skulle bli självförsörjande vid ett krigsstånd, vilket kallades kriegsfähig, där Tyskland å ena sidan skulle vara en del av. Planen utgick från att den tyska industrin och andra delar av samhället samspelade för att skapa dessa förutsättningar. Tidsutrymmet för detta var att planen skulle vara klar och dess förberedelser vara i bruk efter fyra år, vilket också namngivit planen.

Flera av de större industriföretagen i landet deltog i programmet och lämnade även bidrag till det.IG Farbens och dess ledning hade dock en central roll. Flertalet av dessa var dessutom medlemmar i det nationalsocialistiska partiet i Tyskland.

Utåt presenterade Göring planen som en väg för att säkerställa försörjningen av det tyska folket. Fyraårsplanen utgjorde en del av den planerade utvidgningen för att ge Lebensraum för det tyska folket. Göring blev huvudansvarig för genomförandet. Han fick härigenom ytterligare makt. Särskilt effektiv var han inte. När Albert Speer mitt under brinnande krig 1942 blev ansvarig hade han inom ett år fördubblat produktionen.

Många av de ansvariga dömdes av segermakterna efter kriget i IG Farben-processen.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Tredje riket

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget