Europakonventionen
Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) är Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa Europakonventionen och Europadomstolen har flera gånger ändrat svenska domstolars domar.
De mest intressanta konventionsartiklarna ur ett dagsaktuellt oppositionellt perspektiv torde vara främst vara artikel 10 - Yttrandefrihet och artikel 11 - Frihet att delta i sammankomster och föreningsfrihet samt artikel 6 - Rätt till en rättvis rättegång.
Artikel 10 - Yttrandefrihet
1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet
samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig
myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna
artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller
biografföretag.
2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.
Artikel 11 Mötes - och föreningsfrihet
1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till
föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till
fackföreningar för att skydda sina intressen.
2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra
inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett
demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella
säkerheten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning
eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra
personers fri- och rättigheter. Denna artikel hindrar inte att det för
medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga
förvaltningen görs lagliga inskränkningar i utövandet av de nämnda
rättigheterna.
Artikel 6 - Rätt till en rättvis rättegång
1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och
skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad
till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en
oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Domen skall
avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten får utestängas från
rättegången eller en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den
allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt
samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för parternas
privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner det strängt
nödvändigt, under särskilda omständigheter när offentlighet skulle skada
rättvisans intresse.
2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till
dess hans skuld lagligen fastställts.
3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter:
a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj,
underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot
honom,
b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,
c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han
själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala ett
rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans
intresse så fordrar,
d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas emot honom samt
att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden
som vittnen åberopade mot honom,
e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller talar det
språk som används i domstolen.
