Ekonomisk demokrati
Ekonomisk demokrati är en socioekonomisk filosofi som menar att beslutsfattandet ska flyttas från företagsledare och företagsägare till en större grupp av offentliga intressenter som inkluderar arbetstagare, kunder, leverantörer, grannar och allmänheten. Ingen enskild definition eller strategi omfattar ekonomisk demokrati, men de flesta förespråkare hävdar att moderna egendomsförhållanden exporterar kostnader, underordnar det allmänna välbefinnandet till förmån för privat vinst och förhindrar politiken en demokratisk röst i de ekonomiska politiska besluten. Förutom dessa moraliska bekymmer gör ekonomisk demokrati praktiska påståenden, som att den kan kompensera för kapitalismens inneboende obalanser mellan efterfrågan och resurser.
Förespråkare av ekonomisk demokrati hävdar vanligtvis att modern kapitalism periodvis resulterar i ekonomiska kriser som kännetecknas av brist på köpkraft, eftersom samhället inte kan tjäna tillräckligt med inkomster för att konsumera vad man producerar. Företagsmonopol på gemensamma resurser skapar typiskt en artificiell brist, vilket resulterar i socioekonomiska obalanser som begränsar arbetstagarnas tillgång till ekonomiska möjligheter och minskar konsumenternas köpkraft.
Kärnidén med ekonomisk demokrati är att överallt där det finns makt bör det finnas ett utkrävande av ansvar. I det moderna samhället utövas ekonomisk makt inom tre huvudområden: arbetsplatser (där chefer och managers utövar betydande makt över arbetarna), finansiella organisationer (där banker och penningmarknader utövar betydande makt genom sin kontroll över utlåning eller vägran av krediter) och investeringar (där företagsägare utövar betydande makt över landets medborgare genom sin förmåga att investera eller avyttra tillgångar och på så sätt få ekonomin att växa eller stagnera).
|
i ämnesportalen om Vänsterideologi |
