Europeiska Unionen
Europeiska Unionen (EU) är ett överstatligt samarbete mellan 28 europeiska stater. Samarbetet etablerades år 1993 eftersom det tidigare överstatliga samarbetet den europeiska gemenskapen (EG) utvidgades genom Maastrichtfördraget. Det internationella samarbetet utveckling ökas successivt genom etablering och processer av nya fördrag och från den 1 februari 2003 gäller det så kallade Nicefördraget. Sveriges EU-minister sedan 21 januari 2019 är Hans Dahlgren.
Innehåll
Framtidsvisioner
Visionen på längre sikt är att införliva fler länder till en union som sträcker sig bortom de europeiska gränserna så som vi känner dem idag. På Sveriges Riksdags EU-upplysning har riksdagen som uppdrag att ge opartisk och allsidig information om EU riktlinjerna klara: "EU:s förbindelser med de länder som gränsar till något EU-land och som i nuläget inte är aktuella för medlemskap kan delas in i två geografiska huvudområden. I öster finns Ryssland och forna Sovjetländer och i söder länder runt Medelhavet. Sedan 1995 finns ett avtal om ett särskilt Medelhavspartnerskap. EU har också ett antal stödprogram inom ramen för samarbetet med länderna i öster och söder".
Avsikten med den Europeiska Unionen är att länderna i norra Afrika inom en tid ska ingå och de gränser vi ser idag ska upphävas, vilket syftar till att skapa en inre marknad där kapital, varor och människor fritt ska få röra sig utan hinder: "Grannskapspolitiken är ett omfattande samarbete som syftar till att integrera EU:s grannar i öster och söder både politiskt, ekonomiskt och kulturellt för att undvika nya skiljelinjer i Europa, som till exempel under det kalla kriget. Grannskapspolitiken riktar sig till de länder som gränsar till EU men i dagsläget inte är aktuella för medlemskap. På sikt syftar grannskapspolitiken bland annat till att partnerländerna ska ingå i EU:s inre marknad".[1]
Efter ett möte i Tripoli, Libyen, november 2010 deklarerade EU:s ordförande José Manuel Barroso att Afrika år 2050 skulle vara en integrerad del av Europa. En expanderad Eurozone med Afrikas 80 länder var enligt Barroso en målsättning för EU:s arbete under de kommande årtiondena.[2][3]
Medlemsländer
- Belgien (1950)
- Bulgarien (2007)
- Cypern (2004)
- Danmark (1973)
- Estland (2004)
- Finland (1995)
- Frankrike (1950)
- Grekland (1981)
- Italien (1950)
- Irland (1973)
- Lettland (2004)
- Litauen (2004)
- Luxemburg (1950)
- Malta (2004)
- Nederländerna (1950)
- Polen (2004)
- Portugal (1986)
- Rumänien (2007)
- Slovakien (2004)
- Slovenien (2004)
- Spanien (1986)
- Sverige (1995)
- Tjeckien (2004)
- Tyskland (1950)
- Ungern (2004)
- Österrike (1995)
- Kroatien (2013)
Officiella kandidatländer
Länder som utträtt ur unionen
- Storbritannien – gick ur sista januari 2020
Externa länkar
Referenser
