Den gudomliga komedin

Jag stod i mitten av min levnads bana då i en nermörk skog jag mig befann, där ej mer väg och stig jag kunde ana. Ej vet jag längre hur jag skildra kan en skog så full av grymheten och nöden; vid minnet än mig skräcken slår i bann. Den ödslig var som tomheten, som döden - men skall jag säga er hur tröst jag fann, så må jag måla färdens alla öden. Ur Divina Commedia, Första sången, vers 1–9 översättning av Åke Ohlmarks

Den gudomliga komedin, på italienska La Divina Commedia, är ett epos skrivet av Dante Alighieri. Det består utav 100 sånger uppdelade på Helvetet (Inferno), Skärselden (Purgatorio) och Paradiset (Paradiso), som har 33 sånger var, vilket tillsammans med den inledande sången blir 100. Komedins utgivning brukar räknas som början på den italienska litteraturen, eftersom Dante Alighieri var den förste att skriva ett välkänt verk på folkspråket.

Den gudomliga komedin är skriven på bunden vers och Dante uppfann här en ny versform vars treradiga strofer fått namnet terziner. Vad som också brukar tillmätas betydelse är Dantes användande av folkspråket i skrift då detta annars varit förbehållet latinet. Andra italienska renässansdiktare som Petrarca och Boccaccio skulle följa hans exempel.

Handling

Handlingen utspelas under jubelåret 1300, och börjar med att Dante finner sig vilsen i en skog, där han träffar Vergilius, som berättar att Dantes ungdomskärlek Beatrice har skickat bud efter honom från Himlen. Vergilius leder honom genom Helvetet upp till Skärseldsberget, men genom Skärselden leds Dante utav Beatrice, eftersom Vergilius levde innan Jesu tid och inte får stiga upp ur Helvetet. Efter Beatrice leds han på sin väg av Bernhard av Clairvaux, och efter denne av Gud själv. Eftersom Dante själv bara kallade verket för Komedin tror man att någon av hans lärjungar, antagligen Boccaccio, lade till epitetet Gudomlig.