Carola Herlin

Carola Herlin, 55

Carola Herlin, 55, mördades när hon var med sin son, Emil Herlin, och handlade på IKEA i Västerås den 10 augusti 2015.

Abraham Ukbagabir mördade Carola och hennes son Emil eftersom han skulle utvisas från Sverige till sitt hemland Eritrea.

Abraham Ukbagabir har sagt till polisen att Carola och Emil mördades eftersom han skulle utvisas från Sverige.

Den eritreanske mördaren dömdes den 30 oktober till livstids fängelse och därefter utvisning från Sverige.

Polisens uttalande

I och med dubbelmordet på två svenskar valde polisen att skydda asylboenden i och med att de två misstänkta gärningsmännen bodde på ett asylboende i Arboga. Polisen Per Ågren gick ut med motiveringen till skyddet att "Det är klart att mörka krafter möjligen använder det här på felaktiga sätt." Vad polisen syftar till med uttalandet om "mörka krafter" vill sedan inte polisens pressekreterare Victoria Holmgren ge ett rakt svar på utan ber allmänheten tolka innebörden av "mörka krafter" syftar till.

TT:s pressmeddelande

TT gick ut med en varning om att de misstänka gärningsmännen fanns med i deras pressmeddelande till tidningsredaktioner och påpekade att om tidningarna ville censurera de misstänka gärningsmännens härkomst så var de tvungna att göra det manuellt. Detta har tolkats av svenska regimkritiker till att det råder en censur bland journalister gällande invandrares kriminialitet.

Den 36-årige illegale eritreanens erkännande

Den 13 augusti 2015 erkände eritreanen sig skyldig till båda morden på IKEA.

Media

"Ett par dagar efter Ikeamorden i Västerås skriver Dagens Nyheter ”Rädsla för attacker efter dubbelmordet” på sin framsida, med syftning på situationen vid asylboenden i Västmanland. Det är en ganska talande beskrivning av den mediala fokuseringen efter den brutala händelsen. En väl så vanlig reaktion tycks dock vara så lite uppmärksamhet som möjligt. Det avslöjar möjligen vånda efter ett drama som medier och politiskt etablissemang inte vet hur det ska hantera. Två asylsökande från Eritrea har gripits på sannolika respektive skäliga misstankar för knivmorden på två Ikeabesökare i måndags. Offren var mor och son, vanliga svenskar från Skellefteå. Några kopplingar mellan förövare och offer finns veterligen inte, varför morden beskrivits som ett vansinnesdåd. Var det också hatbrott? Nej, enligt det riksmediala nyhetsflödet tyder inget på det. Fast var går gränsen? Det är svårt att inte fundera på den mediala bevakningen och de politiska reaktionerna i den stund dramat i Västerås utspelats med omvända roller. Säg att två ”vita” svenskar gripits misstänkta för mordet på två asylsökande eritreaner. Det är knappast ens spekulativt att fråga sig om dådet hade kallats hatbrott, för självklart hade det blivit rubriksättningen – följt av en sannolikt långt mer omfattande nyhetsbevakning och ett flertal ledande politiker som lagom dundrande hade uttalat sig mot rasism och gett de drabbade brottsoffrens anhöriga sitt offentliga stöd. Nu är det anmärkningsvärt tyst, åtminstone på politiskt håll. Det duger visserligen att fråga sig huruvida sedvanlig politisk omfamning egentligen innebär större tröst för någon, men symboliken ska inte underskattas."