Bradley-effekten
Bradley-effekten är en teori som försöker att förklara observerade skillnader mellan opinionsundersökningar av väljaropinionen och det verkliga utfallet valet i vissa amerikanska stater där en vit kandidat och en icke-vit kandidat ställs mot varandra. Teorin menar att en del väljare kommer att berätta för opinionsinstituten att de är inte har bestämt sig eller sannolikt kommer att rösta på den färgade kandidaten, medan de på valdagen istället röstar på den vita kandidaten. Den blev uppkallad efter Los Angeles borgmästare Tom Bradley, en afro-amerikan som förlorade guvernörsvalet i Kalifornien 1982 mot sin vite motståndare, trots att han ledde i opinionsundersökningarna innan valet.
Bradley-effekten menar att de felaktigheten i opinionsundersökningar har förvrängts av fenomenet social projektion och politisk korrekthet. Specifikt ger vita väljare ger felaktiga svar till undersökarna av rädsla för att, genom att uppge sina riktiga åsikter, så kan de bli beskyllda för rasism och bigotteri. Medlemmar av allmänheten kan känna press att ge ett svar som bedöms vara mer allmänt acceptabelt, eller "politiskt korrekt". Den ovilja att ge sin ärliga åsikt har även utvidgats till exit-pollsen också. Etniciteten av opinionsundersökaren som genomför intervjun kan också inverka på väljarens svar.
Vissa analytiker har avfärdat teorin om Bradley effekten, och menar att den kan ha funnits i tidigare val, men inte i nyare sådana, såsom när Barack Obama lyckades bli vald och omvald till president i USA under 2008 och 2012. Andra tror att det är ett bestående fenomen.
Svenska förhållanden
Att erkänna att man röstar på Sverigedemokraterna anses kunna ha en viss Bradley-effekt. Av rädsla att bli stämplad som rasist kanske man inte vågar erkänna detta och det skulle göra att SD underskattas i opinionsundersökningarna.
Se även
|
i ämnesportalen om Politiska begrepp |
