Audhumbla
Audhumbla (Även Audumla och Ödhumbla),är inom nordisk mytologi namnet på en enorm urtidsko i Ginnungagapet, vars mjölk den första jätten Ymer livnärde sig av. Ginnungagapet var i urtidens början ett gigantiskt svalg, en kolossal avgrund som avgränsade det frusna Nifelheim i norr och det brinnande Muspelheim i söder. Längs Ginnungagapets kanter möttes de båda elementen och dropparna av smältvatten som föll ned i avgrunden bildade så Ymer och Audhumbla.
Från Audhumblas juver strömmade fyra floder av mjölk som gav liv och styrka till Ymer medan han ännu sov och Audhumbla livnärde sig själv genom att slicka i sig rimfrosten från salta stenblock: Den första dagen slickade hon fram håret till en man, dagen efter framträdde hans huvud och när den tredje dagen stundade hade slutligen hela hans kropp trätt fram ur stenen! Mannen som hade vaknat till liv på detta sätt var guden Bure, även kallad Bore. Audhumbla är ett gotiskt ord och betyder den vördnadsvärda.
|
i ämnesportalen om Nordisk tradition |
