Atlantkriget
Atlantkriget var den del av andra världskriget som utkämpades på Atlanten. Dels bekämpade krigsfartyg varandra, men tyska ubåtar gjorde även talrika angrepp på allierade transportfartyg.
Ubåtar
Under kriget gjorde sig de tyska ubåtar som opererade på Atlanten sig kända. De sänkte mängder med brittiska fartyg som gick mellan Nordamerika och Storbritannien. Sedan Norge och Frankrike besegrats fick tyskarna även tillgång till ubåtsbaser som låg närmare konvojrutterna i Atlanten.
I oktober 1940 började de tyska ubåtarna använda en ny taktik, vargflockstaktiken, som innebar att ubåtarna anföll konjover i grupp istället för enskilt.
Sedan USA gått med i kriget anföll de tyska ubåtarna även amerikanska fartyg i västra Atlanten och i Karibien.
Under 1943 började de allierade använda tekniska hjälpmedel som underlättade för dem i jakten på ubåtarna. Detta ledde till att allt fler tyska ubåtar sänktes. Den 24 maj gav Karl Dönitz order om att den tyska offensiven mot konvojerna skulle avslutas eftersom de var för väl skyddade. Istället skulle de rikta in sig på transportfartyg som färdades ensamma. Som en följd av detta sjönk antalet sänkta fartyg radikalt.
Ett problem för ubåtarna var att de inte hade så stor kapacitet i undervattensläge så ubåtarna befann sig huvudsakligen i ytläge under marsch. Detta gjorde dem till relativt lätta byten för allierat ubåtsjaktflyg. En lösning på problemet var införandet av "snorkeln" våren 1944. Detta var en luftmast som gjorde att ubåten kunde stanna längre tid under vatten.
Brittisk erövring av Enigma
Den 9 maj 1941 erövrade brittiska styrkor ubåten U-110 och lade händerna på en intakt tysk kodmaskin av typen Enigma. Denna erövring kom att bli oerhört betydelsefull för de allierade under kriget, då de kunde läsa alla tyska hemliga meddelanden som skickades ut.
Luftwaffe
Det tyska Luftwaffe gav ett aktivt bidrag till den tyska krigsföringen på Atlanten. Främst genom spaningsflygningar av långdistansplanet FW 200 Condor, men Luftwaffe sänkte även en del fartyg.
USA involveras i kriget
I kriget mellan Tyskland och Storbritannien stödde USA:s president Franklin D. Roosevelt aktivt Storbritannien även om kongressen ansåg att USA skulle hålla sig neutralt. Dock hade den amerikanska tidningen Life en artikel 1938 med rubriken: "America gets ready to fight Germany, Italy and Japan."
I september 1940 sålde USA 50 jagare av äldre modell till Storbritannien. Dessa blev ett viktigt tillskott för britterna i kampen mot de tyska ubåtarna.
Efter att Roosevelt blivit omvald som USA:s president den 5 november 1940 deklarerade han att USA skulle bli en "arsenal för demokratin". Detta ledde till Lend Lease Act som innebar att USA kunde låna eller hyra ut krigsmateriel till länder som var i krig mot Tyskland.
I slutet av mars 1941 kom en order om att USA skulle beslagta alla tyska fartyg som låg i amerikanska hamnar. I april utvidgade man patrullområdet för USA:s flotta till mitten av Atlanten. Dessutom landsattes trupper på Grönland och Island.
Den 11 april angrep en amerikansk jagare en tysk ubåt med sjunkbomber.
Den 26 maj siktades det tyska slagskeppet Bismarck av en amerikansk pilot. Hans rapport skickades till britterna och bidrog till att slagskeppet sänktes.
Under hösten 1941 ökade det amerikanska skyddet av de brittiska konvojerna vilket ledde till att Adolf Hitler gav order om att ubåtarna skulle hålla sig lugna när amerikanska fartyg var i närheten. Ändå skedde sammanstötningar och i mitten av september utfärdade Roosevelt ordern: "shoot on sight" vilket innebar att tyska och italienska fartyg var fria mål.
Den 27 oktober talade Roosevelt i radio där han i sitt anförande pratade om tyska planer på att erövra Sydamerika. Till sitt stöd för sina påståenden hade han en karta som var ritad av brittiska Secret Service.
Den 6 november bordade och erövrade en amerikansk kryssare det tyska lastfartyget Odenwald som var på väg från Japan till Tyskland.
Källor
- Bergström, Christer. Andra världskriget så att alla förstår. Hjalmarson & Högberg. 2009.
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
